|
Feber |
|
| Författare: Latinlover (albelecchi@yahoo.com.ar) | |
| Inlagd: 7 nov kl. 15:15 | |
| Läst: 12118 ggr |
| FEBER Jag vände mig i sängen. Jag kände att febern hade stigit ytterligare och kunde inte tänka klart. Jag ville bara sova, försvinna i den mörka tunneln som fanns framför mig. Färger som skiftade i olika nyanser dök upp då och då. Plötsligt gick jag på gatan. Jag placerades av en osynlig kraft på en busshållsplats i den regniga eftermiddagen. Men jag var inte han som stod där och liknade mig. Jag såg från avståndet det som pågick runt omkring den mannen som jag trodde var jag själv. Det måste vara feber, skrattade jag… Jag var klonad, och såg det som pågick som i en film. Jag var kameran som följde efter mitt klonade jag. Det fanns flera människor som skulle åka hem efter jobbet på hållplatsen. Han (min klon) tittade runt omkring och såg en gammal tant med en liten hund som nervös kollade alla som närmade sig gumman. En ung kille lyssnade på musik och trots att han hade hörlurarna kopplade till sin cd-spelare kunde man lyssna hur någon rappgrupp upprepade de tråkiga ramsorna Plötsligt upptäckte han henne. Hon stod mot den stora skylten som visade en affisch av en dam i lätta och attraktiva underkläder av märke H&M. Hon såg allvarligt ut. Det blonda håret föll över hennes axlar som en gul kaskad. En ljusblå basker krönte lite snett hennes runda och ungdomlig ansikte som ibland skiftade mellan allvar och indolens. Hon tittade på honom och upptäckte att han stirrade intensiv på henne. Det var bara en hastig blick. Hon såg hans lockiga och långa hår och kände lust att smeka det. Hon skämdes över tanken. Men hon kände en stark kraft i hans blick. Hon tittade på tidningen och låtsades läsa en artikel om det annalkande USA -valet. - ”Tråkigt” –tänkte hon- ”Media speglar det valet som det skulle vara det viktigaste händelse i världen trots att det kommer inte att ändra ett dug på någonting. Bush eller Kerry. Nej, det blir ingen förändring, bara på ytan” Bussen kom och kvinnan steg på tillsammans med de flesta som väntade på hållplatsen. Hon fick en sittplats bredvid fönster och lade väskan bredvid hennes långa och läckra vänster ben. Som en mur mellan den andre passagerare som skulle sitta bredvid henne. Tanten med hunden stegade sig fram som en berusad man och lyckades sitta bredvid henne. Tanten suckade varje gång den lille hunden slickade hennes ansikte. Kvinnan med den ljusblåa baskern tittade runt omkring och såg inte mannen med det lockiga långa håret. Det var mycket folk på bussen. Men nästa gång bussen stannade upptäckte hon mannen som stod där i mitten. Ännu en gång korsades deras blick och hon tittade bort mot de vita båtarna som stod ankrade vid kajen. Varför tittar han på mig? – tänkte kvinnan. Egentligen hade han stigit bara på bussen och följde efter de andra trots att han inte visste var skulle bussen åka. Det var bara impulsivt. ”Kraften” tänkte han och låt blicken gå över folket som läste sina tidningar eller pratade högljutt i de mobila telefonerna. Han upptäckte då kvinnan med den ljusa baskern och gick långsam mot bussens baksida. Han trodde att han kände igen hennes ansikte men kunde inte placera henne. Hon tittade på honom under en bråkdels sekund som om hon även kände igen honom. Han tog små steg fram till tanten-med-hunden sittplats och tog ännu ett steg och placerade sig lite snett bakom kvinnan med den ljusblåa baskern. Han ville se vad hon läste. Det var en artikel på kultur sidan. Hon läste en recension av Che Guevaras unga år som hade blivit film. Han hade sett filmen och tyckte att den var bra, kanske lite smörigt, men långt ifrån den mytomspunne hjälten som Castro propagandan hade sålt till resten av världen. Hon fortsatte att läsa tidningen och byte sida. Tiden gick och bussen tog sig fram mellan den tätna trafiken. De hade inte haft någon ögonkontakt trots att han tittade intensivt på henne. Han upptäckte att från kvinnans vänstra arm hängde en svart paraply som hon smekte med hennes högra hand. Omedvetet hennes hand gick upp och ned medan hennes blick koncentrerade sig på en annan artikel. Bussen stannade och en passagerare steg av. Sittplatsen som blev fri stod precis bakom kvinnan, så han satte sig där och kollade skamlös vad hon läste. Han såg att det var en lång artikel om onani. Och medan hon läste fortsatte hon att leka med det styva paraplyet. Damen med hunden stirrade blint framåt med lite rosa kinder. Vid nästa hållplats steg hon med snabba steg av bussen och försvann med den hård kramade hunden mellan en ström av människor som sprang av olika håll. Då sa han till henne: - ”Ursäkta, visste Ni att när mannen onanerar före samlaget blir hans spermatozoider kraftigare och kan simma fortare mot målet?” Hon blev paralyserad och tittade runt omkring om någon annan hade hört mannen. Hon vände sig arg mot honom. Hur kunde han våga störa henne utan nåt vettigt skäl och dessutom fälla en sådan kommentar? Men han fortsatte lite akademisk och med en stark brytning, nu med lite lågmäld röst: - ”Ja, du vet, kyrkan har fördömt onanin som något fult och äckligt. Men egentligen är onani det bästa sättet att tycka om sig själv. Människans utveckling beror mycket på hur föräldrarna har behandlat frågan när pojken eller flickan börjar känna på sin kön”. Hon visste inte vad hon kunde svara. Men då kom hon på nåt och frågade - ”Känner vi varandra?” - ”Jag undrar samma sak. Jag tror att vi träffades för några år sedan hos någon kompis”. - ”Men hur kunde du prata med mig om onani utan att först försöka ta kontakt på annat sätt?” viskade hon. - "Jag vet inte- svarade mannen. Det var spontant. Allt jag gör idag blir utan nåt förbehåll. Jag åker bus men vet inte var jag ska. Jag pratar med dig utan att veta vem du är". Hon tittade fram en stund och sen vände hon sig diskret och sa: - ”Varför flyttar du inte bredvid mig och då försöker vi tillsammans komma ihåg om vi verkligen känner varandra?” Han gjorde det. Han tittade nu på henne och såg hennes kropp blomma under den ljusa och lätta kappan. Hon tittade bort mot Kungsträdgården och lät honom kolla henne. Hon kände hur i olika delar av kroppen började en ström av värme rulla med olika intensitet över hennes bröst, ben och där, ja där förstås, ställen där hon hade ställt olyckligt och omedveten det hårda paraplyet. Kan det vara så enkelt, tänkte hon. Nej, det måste vara artikeln som hon läste. Men hans ord också måste ha gjort ett visst intryck. Hon ville inte erkänna det, men utan tvekan hade något hänt. Eller? - ”Nej du. Jag kan inte komma på var vi träffades förut. Men om jag vore du skulle jag läsa på allvar om ämnet. Man blir klokare när man får veta hur pass viktigt är detta för varenda människa”. Hon tittade nu på honom. Djupt i ögonen. Hon såg att dem log mot henne. Han tog hennes hand och sa med viskande röst: - ”Jag stiger av vid nästa hållplats. Trevlig råkas. Kanske nästa gång - om vi då träffas igen- kommer vi ihåg var nånstans mötes vi för första gången.” - ”Ja, jag kommer inte på det heller”- sa hon. Han steg av vid Slussen och hon fortsatte sin resa med bussen. Hon kände sig liten besviken. Men samtidigt kände hon en viss tillfredställelse. Hon skämdes lite eftersom de varma strömmingar fortsatte att glida över hennes kropp som tusentals stjärnor. Hon klev av bussen och gick råka vägen hem. Det var massor av brev och reklam på golvet, men hon brydde sig inte om. Jag fortsatte att se allt utan att man märkte det. Jag var den osynliga kamera som kunde se och filma inte bara kropparna, utan läsa i människans hjärna och hennes minsta innersta vecken. Jag var gud, tänkte jag, medan hon lade sig på den bredda sängen. Hon somnade snart och det verkade att hon ganska omedelbart föll i mardrömmarnas farliga skog. Hon rörde sina armar som om hon försökte avvärja en attack. Ja, det var faktiskt så. Hon var rädd eftersom hon hörde hur något okänt monster vrålade i skogen. Hon trodde det var en vit krokodil. Men icke. Det måste vara nåt ännu hemskare. Men vad? Hon ville vakna men hon kände sig fångad i dessa oändliga trakter i den djupa skogen. Och vrålet som blev starkare och starkare. Ja, utan tvekan kunde hon se att det var den förskräcklige T-Rex som staplade mellan träden. Den hade försvunnit för miljontals år sedan! Den tio meters hög monster såg henne och vrålade ännu högre. Hon bara blundade och föll på knä. Hon ville vakna men det gick inte. Hon sparkade och viftade med armarna men kunde inte återfå sitt medvetande. T-Rexen var framme. Den tittade runt omkring medan hans stora käftar visade de spetsade och trubbiga tänderna. Och precis när odjuret var på väg att göra mus av henne kände hon att hon lyftes som en lätt docka. Hon kände väldigt nära T.Rexens stinkande andedräkt och det nya vrålet som skakade de höga trädens kronorna. Hon vågade öppna ögonen och såg mannen på bussen som räddade henne med snabba steg. De hade lämnat T-Rexen bakom sig och mannen lyckades springa in i en grotta där odjuret inte kunde komma in. Hon var nära att svimma och han förde henne längre bort från grottans öppning. Han lade henne på några mjuka pälsar. Han tog hennes ansikte och log. Han kysste henne och började massera hennes armar och axlar. Hon var fortfarande darrig och frös in i helvetet. Han fortsatte med massagen och hon kände att blodet började strömma fortare och fortare. Hon kände hans starka händer som fortsatte att röra vid henne med mjukare rörelser. Hon kände att livet kom tillbaka och lät honom fortsätta smeka henne. Han hade fallit på knä och med lite olja som luktade timjan och basilika masserade han hennes kropp. Hon kände hur hans fingrar började röra hennes bröst mjuk och fin. ”Mangos” sa han. Sedan gick fingrarna ner till hennes höfter, seglade över naveln och fortsatte neråt. Hon suckade när mannen smekte den gömda grottan. ”Papayan” sa mannen. Men han blev inte nöjd med det. Han fortsatte att smeka den och fingrarna rotade sig där och började leka med den varma och fuktiga snäckan. Hon kunde inte låta bli och hennes högra hand började leta efter den glödande glasspinne som hon såg dyka upp mellan den enkla tygstycke som täckte hans underkropp. ”Magnum” –sa hon och började suga av den med taktmässiga rörelser. Han svarade genom att lägga sig och öppna hennes ben och dyka ner i papayans trakter och med tungan smaka på den eldiga snäckan. Båda stönade av behag och lust. Hon vände sig och uppmuntrade honom att ta henne bakifrån. Han gjorde det men han dröjde att komma in i henne. Han lät glasspinnen som var röd och varm som en glödande järn smeka hennes papaya. Hon tog glasspinnen och försökte låta den komma in i henne, men han vägrade och hon började stöna ännu högre. Han fortsatte att smeka henne överallt. Hon kände hur den rörde sig framåt och bakåt, ibland smekte den hennes rumpa med den varma korven och hon kände sig snurrig -och han tryckte hårt på hennes stjärt. Hon kunde inte vänta länge. Hon vände sig och putade honom baklänges. Hon föll som en panter över honom. Innan han kunde reagera lät hon den glödande magnum glida in i hennes papaya. Där ute T-Rexen kändes som en mardröm inom en annan dröm. Men odjurets hemska vrål utanför grottan påminde henne att besten väntade bara till nästa tillfälle... ...Och jag, det osynliga ögat avlägsnade mig från den glömda forntiden och väcktes av mina stönande grannar som lekte ostörda på andra sidan väggen. Jag kollade termometern och den visade nästan 40 grader feber. Det var kört tänkte jag, i morgon kommer jag inte till jobbet. |