|
Min vänninas son_1 |
|
| Författare: Matilda | |
| Inlagd: 5 nov kl. 23:33 | |
| Läst: 3424 ggr |
| Det hela är egentligen ganska tokigt. Min något äldre vännina är en underbar kvinna som jag har all respekt för och inte på något sätt vill äventyra min relation till. För ett halvårsedan flyttade hennes yngsta pojk hem, efter en separation ifrån sin sambo. Pojk och pojk, han är 49 år. Ganska exakt 10 år äldre än vad jag själv är. Själv är jag 39 och mår bra, har en stadig relation och trivs riktigt prima med livet. Sexlivet har dock inte varit någon höjdare på länge och efter en separation tidigt i vår relation har jag och min man blivit varandras bästa vänner, men på bekostnad av åtrån och attraktionen. Jag har gått omkring i många år och tänkt att jag förmodligen får leva med att ha en asexuell relation och att jag inte riktigt har förmågan att bli riktigt kåt, så som man kan bli när man helst vill slita kläderna av en man, suga av honom hårt och sedan slicka i sig resterna... och när det liksom bara är början av vad man skulle vilja göra. Tillbaka till min vänninas son. Min vännina är inte dum. Hon förstår nog vad som håller på att ske. Hon känner sin son och hon känner mig. När vi senast sågs hade jag och hennes son nästan svårt att hålla händerna i styr. Vi hittade orsaker att vara på samma plats, vi stod närmre varandra än vad vi behövde och vi tog bara nästan i varandra. Av rädsla för att kanske explodera helt om det blev för närgånget. Vi har haft gnistor under en längre tid och i somras skojade han om att han absolut inte skulle ha något emot mig. I helgen har han flera gånger påpekat att han har flera sängplatser hemma hos sig numera och att jag kan bo hos honom när jag är på besök, istället för på min vänninans (tillika hans mammas) soffa. Inte så sexigt kanske, men det är tanken som räknas. Jag märker hur jag fantiserar om honom. Inte bara när vi ses utan även när jag är i andra situationer. När vi ses tappar jag luften lite när han kommer i närheten, och jag kommer av mig helt om vi pratar om något och han tar i mig av misstag. Det är helt kasst för att vara ärlig. Och allt jag egentligen vill är att få honom på tu man hand, pressa upp honom mot en vägg eller något annat hårt, smeka honom över skrevet och sedan vända mig om och be honom knulla mig så hårt att jag tappar all sans. Vilket vid det laget förmodligen inte kräver mer än att han rör vid min fitta. Explosionen skulle vara ett faktum och jag inser att jag förmodligen skulle komma redan innan han hunnit fram med vad helst han har i storlek innanför byxorna. Jag intalar mig att gräset inte är grönare på andra sidan och att den relationen jag har med min man är fantastisk på 9 sätt av 10. Men faktum kvarstår att det där 10:e sättet har stor betydelse. Att längta efter en annan kropp så innerligt att man blir lite knäpp bara av tanken skapar både spänning och självplågeri. Att sedan träffa personen ifråga nästan varje vecka och att veta att det går att få det man vill ha, bara man vågar att be om det och sedan vara beredd på att ta konsekvenserna av handlingen. Vilket dilemma. I skrivandets stund nöjer jag mig med fantasierna kring vad som skulle kunna ske om jag fick som jag ville. En imperfekt människa, men som har allt jag någonsin velat ha... Den dagen kommer då jag tar chansen och bara får det överstökat och viker upp kjolen tillräckligt för att budskapet ska gå fram, tar hans hand och för den mellan mina ben, medan jag frågar om han vet hur mycket jag vill det här? Om han inte visste det innan så lär han ju bli varse då. I fantasin trycker jag ner hans huvud mellan mina lår och blir slickad tills tillfredsställelsen är ett faktum och jag skriker rakt ut. Sen sätter jag på honom hårt och rider honom tills han kommer i mig och sprutar mig full. Vad som händer sedan vet jag inte. Det finns så mycket som kan hända... jag undrar hur det ska sluta? Om det går över, eller om det blir värre.. om jag någonsin kommer till skott och får honom att knulla mig tills vi båda fått nog. Man vet aldrig...risken är att vi inte slutar... Vi får se... |