|
Drömmen |
|
| Författare: Stickan (suttung@hotmail.com) | |
| Inlagd: 23 jul kl. 12:54 | |
| Läst: 10608 ggr |
| Regnet trummade hårt mot fönstret och hon trodde att det var det som hade väckt henne. Hon tittade på klockan. Halv fem! Fy fan! Vad skulle man upp så tidigt och göra? Ann-Sophie muttrade tyst för sig själv och körde in ansiktet i kudden. Det kanske fanns en chans att sova några timmar till. Hon tänkte i alla fall chansa! Hon lindade in sig i täcket och slöt ögonen. Kanske skulle hon kunna fortsätta att drömma om den där fantastiska pojken, det var så typiskt att bli väckt när man drömde som skönast! Hon svor tyst igen. Men det var väl som det var, antog hon. Hon slöt ögonen. Regnet fortfor att smattra mot hennes öppna fönster och... Öppna fönster! Helvete också! Hon kastade undan täcket och rusade upp. Försent! Det hade redan hunnit bildas en trevlig liten pöl alldeles under elementet och hennes en gång så vackra blommor hade mer eller mindre drunknat. De såg ut att behöva mun mot mun metoden! tänkte hon dystert. Hon suckade och stängde fönstret. Det såg ut som om det var dags att gå upp i alla fall! Typiskt, ledig dag och allting! Ann-Sophie gäspade, stort och energiskt och sträckte på sig så att ryggen nästan gick ur led. Hon kände hur bröstvårtorna styvnade av den råa, fuktiga luften i rummet. En rysning fortplantade sig efter ryggraden och Ann-Sophie skyndade sig in i badrummet och vred på varmvattnet. Nu behövde hon verkligen en skön dusch! När hon hade duschat och svept in sig i sin stora morgonrock av frotté’ gick hon in i köket och satte på kaffebryggaren. Det var också nåt som verkligen behövdes just nu! Hon öppnade städskrubben och tog fram mopp och hink, det var väl lika bra att få det gjort, tänkte hon dystert medan hon gick in i sovrummet igen. Efteråt, när hon satt med kaffet i handen, tänkte hon på hur vanligt det var att kroppen och ens undermedvetna alltid visste mer än en själv! Lustigt! Man borde kunna stå i ständig kontakt med det undermedvetna, då kanske man skulle kunna undvika många små fadäser här i livet?! Fast de flesta personers undermedvetna var så väl dolt att det väl snarast kunde kallas för det omedvetna! Hon log för sig själv vid tanken. Det var ju egentligen bara att titta på alla dessa självupptagna människor som fanns över allt här i samhället; politiker, präster, pensionärer... Listan skulle kunna bli hur lång som helst! I samma sekund dunsade det till i brevlådan, det var morgontidningen som anlände. Alltid något att sysselsätta sig med, tänkte hon. Hon slog upp den i knät och ögnade förstrött igenom sidorna. Ser man på! Hennes dikt hade blivit publicerad! Vad kul! Dagen var inte helt misslyckad ändå! Ytterligare en munfull av det skållheta kaffet försvann ner i magen tätt följd av en bit rostat bröd. Hon tog en bit till och tuggade frånvarande på den. Efter en stund insåg hon att det inte var någon större ide’ att fortsätta läsa, hon visste inte hur många gånger hon läst samma sida nu. Med en resignerad min lade hon tidningen på bordet och reste sig. Efter att hon dukat av bordet och plockat undan allting gick hon in och lade sig på sängen igen. Bara en liten, liten stund! Hon skulle bara vila lite grand... Det tog ungefär två sekunder innan hon somnade. Regnet fortsatte idogt sitt hamrande mot rutan och förutom det var det alldeles tyst och stilla. Det enda som hördes var Ann-Sophies djupa, lugna andetag... Dunk, dunk, dunk, dunk... Det heta blodet i hennes kropp pulserade i takt till ljudet av trummorna. Det lät som om hela djungeln bestod av ett enda rytmiskt dunkande. Hon sprang och sprang och allt eftersom hon sprang revs hennes kläder i allt mindre och mindre remsor av fuktigt tyg. Hon var jagad, så mycket visste hon, men av vem? Hon sprang vidare. Dunkandet tycktes komma närmare och hon kunde känna en närvaro, nästan en fysisk känsla. Hon snavade över en kraftig mangroverot och föll handlöst på den fuktiga, ångande marken. En groda hoppade upp framför henne och gav till ett förskräckt kväkande. Ann-Sophie kravlade sig mödosamt upp igen och svetten glänste i hennes panna. En liten droppa letade sig ner efter hennes hals och försvann i klyftan mellan hennes stora bröst. Hon andades ansträngt och började springa igen. Då hörde hon hur det prasslade någonstans i buskaget bakom henne och hon ökade takten. Då snavade hon igen och hon kände hur en människa landade på hennes rygg och tryckte ner henne i gräset. Det var en indian och han började genast slita och riva i hennes kläder. Hon skrek och sparkade och slog men han verkade helt oberörd. Han fortsatte riva och slita i hennes kläder och i samma ögonblick anlände ytterligare en indian. De hjälptes åt och hade snart förpassat hennes kläder till buskarna. De flinade stort åt hennes rädsla och höll henne pressad mot marken. Den ena av dem höll i hennes armar medan den andra slet av sig sitt höftskynke och blottade en enorm ståkuk. Ann-Sophie flämtade. De tänkte våldta henne! Åh Gud! Indianen som hade tagit av sig skynket pressade isär hennes ben och lade sig på henne. Så styrde han in kuken med handen och pressade in den. Hon trodde att något skulle brista, en så stor kuk hade hon inte ens kunnat gissa sig till ens i sina vildaste fantasier! Hennes ögon vändes upp i pannan och hon kved och skrek om vartannat. Under tiden hade den andre också slitit av sig skynket och hans kuk var minst lika stor! Det var makalöst, tänkte hon. Det här händer inte mig! Indianen fortsatte sitt pumpande in och ut och den känslan hade nu övergått från sveda och smärta till en form av motvillig njutning. Hon kämpade emot, aldrig att hon tänkte ge efter för de här typerna! Aldrig. Fast hennes kropp tycktes vara av en annorlunda åsikt. Mot sin vilja kände hon hur hon blev kåtare och kåtare. Kuken i fittan och kuken som hängde precis ovanför hennes ansikte gjorde att hon reagerade på ett sätt hon aldrig hade kunnat ana. Hon var störtkåt! Det var bara att erkänna. Hon vred sig tungt under den pumpande indianen och på något vis måste de ha märkt att hon ändrat sinnesstämning. Indianen som satt över henne släppte hennes armar och vände sig om. Han grep henne om nacken och tvingade isär hennes käkar och körde in kuken mellan dem. Hon hostade till när den stötte i hennes svalg och tittade storögd på honom. Han hävde sig upp på sina seniga, bruna armar och pumpade långsamt fram och tillbaka. Ann-Sophie förde upp sina händer och grep tag om kuken. Hennes ena hand kunde inte nå runt den! Hon kände hur hennes käkar började kännas smått ansträngda av att ha en sådan bamse pumpande ut och in. Hon lät ena handen runka det grova skaftet och den andra gled runt och började smeka hans stjärt. Hon kramade hårt runt skaftet nere vid roten och hindrade honom därvid att tränga all för djupt in i munnen. Hela tiden kunde hon känna den andres ivriga knullande i hennes vid det här laget dyvåta fitta. Det formligen rann om henne och hon ägnade en kort sekund åt att förvånas över sin reaktion. Så drog han sig ur hennes mun och käkarna for i hop med en smäll av det plötsliga tomrummet. Hon slog armar och ben i en formlig rävsax kring den andre indianen och juckade emot för allt vad hon var värd. De rullade runt i det daggfriska gräset och bara var för varandra. Hon reste på sig och lutade händerna mot hans bröstkorg när hon kände hur en andra kuk började nosa mot hennes anus. Hon spärrade upp ögonen av fasa. Han tänkte väl inte... Men det var just vad han tänkte! Hon kände hur den stenhårda lemmen började pressa sig in i hennes trånga hål och hon försökte komma undan genom att trycka sig hårdare mot honom under. Tårar av smärta letade sig ner efter kinderna när han sakta trängde sig in i arslet och hon vågade inte röra sig en millimeter av rädsla för att öka smärtan. Så var han äntligen inne i henne och hon kände hur de bägge jättekukarna pulserade mot varandra genom den tunna tarmväggen. De var alldeles stilla alla tre. Ann-Sophie kunde känna hur kuken i arslet började kännas mindre allt eftersom hennes tarm anpassade sig till den ovana känslan och smärtan övergick i en sorts sensation av kyla och hetta, smärta och njutning. Så rörde den sig sakta utåt och kuken i fittan var inte sen att svara på rörelsen. Den gjorde samma sak. Långsamt ökade de takten tills hon helt plötsligt exploderade i en frustande orgasm! Det var som om hela djungeln tystnade och lyssnade på hennes djuriska vrålande! Hela tiden rörde sig de två jättelemmarna i perfekt takt med varandra. In och ut. In och ut. Hon trodde för en kort sekund att hon skulle dö, så starkt kändes det, men så återvände hon långsamt tillbaka till verkligheten. Ett par grova händer sträcktes upp och greppade om hennes stora, svettiga bröst och rullade vårtorna mellan fingrarna. Mannen på hennes rygg böjde sig fram en aning och bet henne lätt i nacken. Kvidande kände Ann-Sophie att hon var på väg igen! Otroligt! Detta måste vara en dröm! tänkte hon. Med ett ryck slog hon upp ögonen och förvirrat såg hon sig runt i rummet. Det var en dröm! Skit också! Hon darrade i kroppen av oförlöst lusta och sträckte ut handen mot nattduksbordet. Hon tog fram sin lilla kompis som hon kallade den och vred på strömmen. Den vibrerade underbart ljuvligt och hon pressade den snabbt och hårt mot fittan. Hon bara måste få en utlösning efter en sådan dröm! Gnuggande förde hon den över klittan och kände hur det närmade sig. Bröstvårtorna var hårda som granit och hon lät sina fingrar fuktas i munnen innan hon lät dem sno runt den hårda toppen. Hon stönade av förtjusning. Detta var livskvalitet det! Hon lät vibratorn röra sig snabbare och hårdare över klittan och så körde hon in den så långt det bara gick i fittan. Resultatet lät inte vänta på sig. I en enda lång skakning kom hon. Benen vibrerade av njutningen och hon stönade högt av ren, djurisk lusta. Hon flämtade och suckade om vartannat. Så, med ett stort leende över hela ansiktet, somnade hon långsamt in igen... Trummorna började åter sitt dunkande i den tropiska natten och Ann-Sophie såg sig förväntansfullt omkring... |