|
Att dressera en kvinna, del 4 |
|
| Författare: Peter L (petersmejlbox@hotmail.com) | |
| Inlagd: 25 feb kl. 23:35 | |
| Läst: 8152 ggr |
| Hon stod i dörröppningen och väntade på vidare instruktioner. Ann-Sofie befann sig i dressyr. Vi träffades nu regelbundet. Ann-Sofie kom ner till Stockholm så ofta hon kunde, antingen var det i jobbet eller rent privat. Hon var mycket uppfinningsrik när det gällde att komma på olika anledningar för sina resor till sin man. Jag hade bara träffat honom som hastigast en gång för länge sedan. Det hade varit firmafest och han kom med bil för att hämta Ann-Sofie. Jag hade tyckt synd om honom, inte för att jag hade ”satt på” hans kvinna inne på en av toaletterna under kvällen, utan för hans oförmåga att hantera henne och se till hennes behov. Denna oförmåga delade han i och för sig med flertalet män i vårt moderna och upplysta samhälle. Hon hade svarta strumpor och sina röda, högklackade pumps på sig. Runt magen och bröstkorgen satt hennes nya present, en svart korsett. Jag beordrade in henne i rummet så att hon stod med ryggen mot mig, hållandes i ryggstödet på en av matsalsstolarna. Korsetten skulle snöras. Den var av mycket hög kvalitet och skulle gå att snöra i princip hur hårt som helst, så jag var tvungen att ta det försiktigt. - In med mage, sa jag samtidigt som jag började att dra åt nedifrån. - Åhh försiktigt, sa hon. Jag gav hennes nakna skinka en snabb och hård smisk med handflatan som en markering att hon skulle vara tyst. Jag hade inte bett henne tala. Korsetten slöt sig kring hennes kropp och en markerad midja växte fram. - Då var det dags för present nummer två, sa jag när jag snört korsetten klart. Jag satte det breda hundhalsbandet runt hennes hals och drog åt. Hon stönade till lite när hon nu blev ytterligare inkapslad. Jag stod bakom henne och njöt av den underbara syn det är att se sin kvinna stå framför sig med snörd korsett. Kvinnans former och linjer framträder än tydligare och stjärten blir ännu mer markerad. Jag hade inte snört korsetten särkilt hårt utan tänkte stegvis snöra åt mer och mer. Det var första gången hon hade en korsett på sig och hon skulle behöva lite tid att vänja sig. - När du är i dressyr och tar emot en order ståendes framför mig, niger du först innan du utför det jag sagt. Är det förstått? - Ja, svarade hon. - Saker du bär på i dressyr ska bäras med båda händerna, om de nu inte är så små att det inte låter sig göras. När du lämnar över saker till mig ska det föregås av en nigning. Likadant om du tar emot en sak från mig ska du niga efteråt. Är detta klart? - Ja. - Bra. Då ska du få träna lite. Gå och hämta ridpiskan på soffbordet! Hon tittade lite osäkert och nervöst på mig, som hon inte riktigt visste vad hon skulle göra. - Nu, sa jag. Ann-Sofie slappnade av, glad över att ha gjort rätt genom att vänta på mitt ”nu”. Hon började vända sig om för att gå mot soffbordet. - Nej, stopp, sa jag. Hon stelnade till, vände tillbaka och tittade än mer oroligt in i mina ögon. - Neg vi? - Förlåt, sa hon och neg djupt för mig. Det var helt klart att hon hade långt kvar innan hon kunde få kalla sig min kvinna. Varje instruktion, varje order föregicks av ett tankearbete i hennes huvud. Med tiden skulle detta försvinna och hennes förväntade beteende skulle sitta i ryggmärgen. Jag tittade på henne där hon gick bort mot soffbordet med vaggande höfter. Men innan allt satt i ryggmärgen skulle hennes runda rumpa få ta emot mycket lärande smisk. Hon kom fram till mig och höll piskan framför sig med båda händerna. - Ge mig piskan ...nu. Ann-Sofie neg och sedan sträckte hon fram piskan något. Jag tog den. - Nu tar du emot piskan. Hon tog emot den och sedan neg hon. Nu stod hon med överarmarna neråt längs med kroppen och underarmarna pekade rätt fram. I händerna vilade ridpiskan. Mycket bra, tänkte jag för mig själv, verkade nästan medfött. Jag satte ett koppel i hennes halsband och med ett ryck fick jag henne att gå efter mig i lägenheten. Hon fick nu träna sig i att gå kopplad. Fel och saker jag var missnöjd med tillrättavisades samtidigt som jag gav ett rapp med piska över hennes skinkor. Stannade jag skulle hon omedelbart stanna. Första gångerna gick hon rätt in i mig när jag plötsligt gjorde halt. Skinkorna fick ta emot ett rapp och sedan bar det iväg igen med ett ryck i kopplet. Efter ett tag gick det bättre, stannade jag så stannade hon. Hon hade börjat bli mycket uppmärksam på mina rörelser. Efter flera varv i lägenheten ställde jag henne återigen hållandes i ryggstödet på en av matsalsstolarna. Det var dags att snöra åt korsetten lite till. - In med magen!, sa jag samtidigt som jag började dra åt ordentligt. Hon stönade lite lätt när jag slöt korsetten än hårdare om hennes kropp. När jag var färdig kände jag med ett finger mellan halsen och halsbandet. Jag drog åt det ytterligare ett hack så att det slöt sig tätt runt hennes hals. - Åhhh, stönade hon samtidigt som hon gjorde en ansatts att ta upp händerna mot halsbandet. - Nej du rör aldrig vid halsbandet med dina händer. Gå och ställ dig mot väggen, nu! Nu stod hon mot väggen och jag kunde åter betrakta henne bakifrån. Midjan framträdde nu ännu tydligare och under den svarta korsetten svängde hennes underbart rundade stjärtklot ut sig. Det var dags att gå ut. *********************** Jag hade löst två biljetter och vi gick mot salongen. Återigen hade jag valt en tidig eftermiddags föreställning och precis som jag förutsatt så var salongen nästan tom. Det finns idag väldigt få stora biosalonger. De som byggs nu är mindre och bjuder inte på samma avskildhet som de gamla biograferna. Den biograf jag valt för dagen var av den gamla stora modellen. Ann-Sofie hade givetvis fått ta av sig sina högklackade pumps innan vi gick ut. Hon hade också fått ta på sig en kjol som gick nästan ända ner till knäna. Men korsetten, sina strumpor och halsbandet hade hon fått behålla på. Korsetten doldes under en midjelång läderjacka och sjalen om hennes hals dolde halsbandet. Vi satte oss i en avskild del av salongen. - Ta av dig skorna och sätt på dig dom här, sa jag en bit in i filmen. Jag höll fram hennes stilettklackade röda pumps som jag haft med mig i en väska. Ann-Sofie gjorde som jag sa och spände de tunna, röda remmarna om sin vrister så att pumpsen satt ordentligt på plats. Jag lade ner hennes gamla skor i min väska. - Lägg händerna på ryggen. Runt hennes handleder satt ett par läderremmar med ringar i. Jag fäste en karbinhake i ringarna och hennes armar var fastlåsta bakom ryggen. - Sära på dina ben. Mera! Hon satt nu tillbakalutad i stolen med särade ben och händerna fastlåsta på ryggen. Ann-Sofie visste inte riktigt var hon skulle titta, mestadels försökte hon titta på filmen men jag antog att hon hade svårt att koncentrera sig på någon handling. Jag tog upp en sax ur väskan och satte den mot hennes kjoltyg mellan benen. Ann-Sofie tittade med uppspärrade ögon ner på saxen och i sin nervositet stängde hon benen lite. - Nej du stänger inte benen. Ann-Sofie särade på dem igen. Hon andades häftigare nu och stönade lågt när jag började klippa i tyget. Jag klippte itu kjolen ända till linningen och den föll åt sidorna och blottlade hennes underliv. Ann-Sofie tittade sig nervöst omkring med halvöppen mun. Jag drog bort klänningstyget under henne och rullade ihop det och lade det på andra sidan om mig. - Sära mera på benen. Hon gjorde som jag sa och nu satt hon med sitt rakade kön helt blottad. Den korta läderjackan slutade vid hennes midja och kunde på inget sätt dölja hennes nakenhet. En man reste sig långt fram i biografen och började gå upp i gången mot oss. Ann-Sofie andades tungt och tittade omväxlande på mig och på mannen som kom närmare och närmare. - Nej du sitter med benen särade, sa jag när hon åter gjorde en ansatts att stänga dem. Ann-Sofie andades häftigt och fällde ner sin blick som om hon försökte gömma sig. Hon gnällde lite ynkligt. Mannen kom närmare och när han bara var någon stolsrad från att passera oss lade jag snabbt min jacka över hennes skrev. Mannen passerade utan att så mycket som titta åt vårt håll. Men jag var inte färdig med henne ännu. Jag tog bort min jacka och hon satt åter helt blottad. Jag lösgjorde hennes händer och beordrade av henne jackan. Ann-Sofie gjorde motvilligt som jag sa åt henne med små ”Åhhh nej” och ”Du får inte”. Jag låste fast hennes händer på ryggen igen med en liten kort rem. Jag lösgjorde sjalen om hennes hals som dolt nithalsbandet och sedan fäste jag den andra änden av den korta remmen i en ring i nacken. - Jag ska bara gå ut och slänga din trasiga kjol. Jag reste mig upp och Ann-Sofie tittade upp mot mig med stora ögon. Hon satt nu på en biograf näst intill naken. Det enda hon hade på sig var sina extremt högklackade röda pumps, svarta stay-ups och hennes midja hölls in av en hårt snörd svart korsett. Armarna var fastlåsta högt uppe på ryggen, hängandes i nithalsbandet. - Sitt med benen särade allt var du kan. Är du riktigt duktig så kanske jag kommer tillbaks och släpper loss dig. Ann-Sofie hade vild panik i blicken. Kinderna var blossande röda och hennes bröstkorg hävde sig kraftig under hennes tunga andhämtning. Hennes ljuvliga bröst stod rätt ut, upptryckta av korsetten och hennes bröstvårtor var stenhårda. - Nå ska vi sära riktigt duktigt på benen eller vill du bli lämnad här? - Åhhh..., nej. - Om jag kommer på dig med stängda ben så blir du lämnad. Ann-Sofie tittade med fullt gapande mun framför sig och hon särade på sina ben allt vad hon förmådde. Jag började gå mot utgången med den sönderklippta kjolen och väskan i min hand. Kvar satt Ann-Sofie, blottad och helt utlämnad. Jag tänkte roat på vad som skulle hända om någon hittade henne och jag tänkte att samma tankar for nog genom hennes huvud just nu. Utanför salongen fanns en papperskorg som jag slängde kjolen i. Jag gick sedan in och ställde mig i salongen. I salongen satt enstaka par utspridda och tittade på filmen. Ingen tycktes ha tagit någon notis av det som skedde i vår del av lokalen. Jag tittade ner där Ann-Sofie satt och kunde se hennes huvud vrida sig ryckigt och nervöst i sidled med jämna mellanrum. Hon spanade säker för att se om någon började röra sig i lokalen. Efter ett tag började jag gå ner mot henne, hon hade svettats färdigt. Hon ryckte till när jag kom fram vid hennes sida och hon tittade upp mot mig med uppspärrade ögon. Jag log åt henne. Hon hade benen fullt särade som jag beordrat. Hon hade inte vågat göra annat, man såg hur hon riktigt satt och tog i hela tiden för att sära dem så mycket hon bara kunde. Ann-Sofie tittade bedjande upp mot mig, andades stötvis med öppen mun. Jag släppte loss henne och gav henne sin läderjacka. Pumpsen fick hon också ta av sig och fick på sig sina vanliga skor. Nu satt hon påklädd med sjalen över nithalsbandet och den korta midjejackan täckte korsetten, men hon var fortfarande naken nertill. - Res dig upp, vi ska åka hem. - Va!?, sa hon och stirrade tillbaka mot mig. - Du hörde vad jag sa. Res dig upp vi ska åka hem. - Du är för fan inte klok. Ska du släpa hem mig så här? - Du svär inte åt mig. Din kjol är trasig så du har väl inget annat val. Eller hur!? Hon stirrade nu surt tillbaka mot mig. Började hon bli arg? Detta var första gången hon vågat visa något sådant mot mig. Men jag såg också paniken i hennes ögon och jag förstod att tankarna malde i hennes huvud. Kjolen var borta, det visste hon om. Den skulle inte gå att använda igen, så vad skulle hon göra? Hon stirrade sammanbitet framför sig samtidigt som hon sakta skakade sitt huvud fram och tillbaka. Hon knep med benen och täckte sitt kön med händerna hon hade vilande i knät. Det frasade vällustigt om hennes svarta strumpor när de gneds mot varandra. Hon svalde flera gånger men fick inte fram något att säga. - Fan ta dig!, sade hon sedan och reste sig upp. - Ta på dig den här, sa jag och sträckte fram hennes tunna sommarkappa som jag haft ihoprullad i väska. Hon slet den ur handen på mig samtidigt som hon gav mig en sur och trotsig blick. Ann-Sofie hade visat upp mycket trots och flera gånger svurit åt mig. Vårt förhållande bygger på ett totalt förtroende för varandra och det är ett absolut måste att vi kan lita helt på varandra. Ann-Sofie hade mycket kvar att lära innan hon skulle känna sig hemma i sin roll. Det var långt kvar innan hon totalt och viljelöst skulle lämna över sig till mig. Hon kämpade fortfarande mycket med sina egna tankar. Men jag visste att sakta men säkert skulle jag ta över kontrollen och hon skulle utan någon som helst tvekan ge sig hän min vilja. Men hon behövde träning, mycket träning. Och smisk! Jag stannade en taxi på gatan. Innan Ann-Sofie hoppade in i baksätet beordrade jag henne att dra upp kappan så att hon satt direkt med sina nakna skinkor mot det kalla lädersätet. Jag hoppade in i taxin bredvid Ann-Sofie där bak och vi började rulla hemåt. - Ta av dig kappan, viskade jag i hennes öra. Hon tittade på mig och började sakta knäppa upp kappan. Hon satt bakom föraren så han kunde inte se allt som hände i baksätet. Om han nu inte vände på sitt huvud. Jag tog hennes kappa och la den på andra sidan om mig. Jag tittade mot föraren men han körde bara lugnt vidare. - Sära dina ben, viskade jag vidare. Hon särade dem lite. Jag rättade till henne och hon särade dem ännu mer. Hon satt nu med underlivet åter blottat och benen vitt isär i taxin. Hon hade börjat andas häftigt med öppen mun. Ögonen var halvslutna. Jag tittade mot föraren. Han tittade bara rakt fram och koncentrerade sig helt på sin körning. Du skulle bara veta vad som pågår bakom din rygg, tänkte jag. Ann-Sofie var kåt och rejält upphetsad nu, det märkte jag. Hennes inre blygdläppar var stora och svullna och de pressade undan de yttre blygdläppar. Hennes kropp hade öppnat sig och var redo för att ta emot en man. Hon skulle få ta emot mig när vi kom hem. Hon tittade på mig med upphetsning i blicken. Jag skulle ta henne hårt, men först skulle hon få smisk. Hon hade visat trots och olydnad under biobesöket. Hon var fortfarande en mycket olydig liten slampa, vilket jag också talade om för henne. Ann-Sofie tittade tillbaka på mig med halvslutna ögon och hennes mun öppnades lite mer. Hon svankade lite på sin rygg så att hennes rakade kön kom att gnidas mot lädersätet. Hon stönade Jag tvättade mina händer, stängde sedan av vattnet och torkade mig på handduken. Jag hade börjat ångra att jag lovat henne handsmisk för uppträdandet på bion. Skulle det räcka? Hennes uppförande hade varit under all kritik. Men hade jag lovat handsmisk så skulle det bli handsmisk, det gällde att vara konsekvent. Att hålla vad man lovat. Jag gick in i vardagsrummet och satte mig i soffan. Ann-Sofie stod vid sin plats och tittade in i väggen. Uppställd vid sin vägg, väntande på det utlovade smisket. Handsmisket. Korsetten formade hennes midja, de högklackade pumpsen förlängde hennes strumpbeklädda ben och där mitt emellan fanns hennes vita, runda rumpa. Jag tittade på rottingen där den stod lutad i ena hörnet av rummet, men slog tanken ur huvudet och började istället kavla upp mina ärmar. Jag skulle inte tolerera några som helst misstag i hennes uppförande under bestraffningen. - Kom och ställ dig framför mig, sade jag. Ann-Sofie stod kvar. - Nu, sade jag efter en lång stund. Ann-Sofie kom fram och ställde sig på golvet framför mig. Hon stod lydigt rak i ryggen med ben och fötter ihop och armarna hängde utmed hennes sidor. - Lägg dig över mina ben ...nu. Ann-Sofie lade sig tillrätta över mina lår. Jag satt fullt tillbakalutad i soffan. Hennes nakna underliv vilade på mina lår och hennes ben och armar tog stöd i soffans dynor på var sida om mig. Jag satt stilla en lång stund. Rörde mig inte, rörde inte henne, utan tittade bara rakt fram. - Neg vi? Jag kände hur hon ryckte till lite i kroppen när frågan plötsligt kom. - Nej, förlåt, pep hon. Det var nästan löjligt vad svårt hon hade för att komma ihåg vissa saker. Hon gick hela tiden i fällan. Detta med att niga visste jag hon tyckte var mycket jobbigt, det var som om det fanns en psykologisk spärr mot att göra det. - Då reser vi oss upp igen. Hon reste sig upp och ställde sig framför mig igen, lite oroligare nu. Hon förstod allvaret i situationen och det var väl det som gjorde henne lite nervös och fick henne att glömma vissa saker. Hon hade visat upp trots under dagen och nu hade hon misslyckats med sitt uppträdande igen. Att smisket skulle bli långvarit visste hon nog om. - Lägg dig ner över mina ben ...nu. Ann-Sofie neg djupt för mig och sedan lade hon sig tillrätta igen. Det blev en ny paus och hon fick ligga alldeles still och vänta. - Upp med rumpan. Ann-Sofie låg still. - Nu. Ann-Sofie svankade och sköt upp rumpan lite mer mot mig. Duktig flicka, tänkte jag. Jag lade varsamt min vänstra underarm över hennes rygg så att handen kom att vila runt hennes midja, runt den hårt snörda midjan. Höger handen lade jag sedan på hennes högra skinka. Jag hörde ett svagt stön från henne när handen smekte över stjärten. Detta med att niga måste vi ta och öva ordentligt på en dag, tänkte jag. Sedan höjde jag armen. Handsmisk inleder jag ofta med att smeka stjärten, varsamt, blandat med små lättare smiskar då och då. Smiskets styrka ökar jag sedan successivt medan tiden mellan smekningarna blir allt längre. Tillslut återstår bara handflatans smiskande över skinkorna och styrkan avgörs av hur olydig kvinnan varit. Kvinnan som låg i mitt knä nu hade varit mycket olydig och handflatans träffar på hennes skinkor dånade högt i rummet. Ann-Sofie skrek, vred sig i mitt knä och sprattlade ibland med underbenen så att de slog i soffans sittdyna. Jag upphörde tvärt med smisket. Ann-Sofie låg helt still med röda skinkor och andades tungt samtidigt som det kom lite snyftningar från henne. - Upp och ställ dig mot väggen ...nu. Ann-Sofie reste sig upp från mitt knä, neg djupt för mig, bra!, och gick sedan och ställde sig mot sin vägg. Själv gick jag ut i köket för att ta ett glas vatten. Jag kom tillbaka in i vardagsrummet, satte mig tillrätta i soffan och studerade henne en stund. - Kom och ställ dig framför mig, sade jag sedan efter ett tag. Ann-Sofie stod kvar. - Nu, sade jag samtidigt som jag tänkte bra, mycket bra. Ann-Sofie kom fram och ställde sig på golvet framför mig. - Lägg dig över mina ben ...nu. Ann-Sofie neg och lade sig tillrätta över mina lår. - Upp med rumpan. Ingen rörelse. - Nu. Och rumpan sköt lydigt upp mot mig. När jag nu inledde andra rundan hoppade jag över smekningarna för att istället ge rejäla smiskar direkt. Handflatan landade omväxlande på båda skinkorna i ett jämnt tempo. Ann-Sofie gnällde och vred sig. Jag tog tag om hennes högra handled, med min vänstra hand, och vred upp den på ryggen och kunde på så sätt hålla fast henne bättre. Handflatans dans ökades på med kraftigare smiskningar på skinkorna, Ann-Sofie tjöt och hennes fötter sparkade ibland vilt i soffans dyna. Men rumpan behöll hon lydigt uppskjuten mot mig, hon började lära. Skinkorna var nu ljusröda. Jag avslutade med ett antal riktigt kraftiga, utdragna smällar som ekade i rummet. Andra rundan var avslutad, det skulle bli minst två till innan jag ansåg det vara färdigt. Jag öppnade dörren in till arbetsrummet. Dressyr var avslutad och hon satt på knä uppe i sängen, med benen under sig. Hon hade fått ta av sig korsetten, halsbandet och skorna. Men strumporna fick hon ha kvar, är man fetischist så är man. Hon tittade på mig med upphetsad och lite vild blick. Jag log åt henne och kröp upp och ställde mig på knä bakom henne i sängen. Jag tog ett lätt tag om hennes nackhår och reste upp henne ståendes på knäna. Min kropp tryckte jag emot hennes och jag kom att känna den varma nysmiskade stjärten mot mitt underliv. Mina händer sträckte jag fram och slöt om hennes bröst, mitt stånd tryckte mot hennes ryggslut, hon stönade lätt. Jag bet lite försiktigt i hennes örsnibb samtidigt som mina händer varsamt smekte hennes bröst. Bröstvårtorna var styva. Jag tog tag i båda bröstvårtorna med tumme och pekfinger. Samtidigt som jag ökade styrkan i örsnibbens bett, nöp jag hårt i båda vårtorna. Ann-Sofie stönade högt samtidigt som hon gned sin rumpa mot mitt stånd. Min ena hand började en vandring ner mot hennes skrev samtidigt som den andra handen fortsatte att smeka hennes ena bröst. Fingrarna smekte över hennes rakade sköte. Långfingret delade hennes blygdläppar och gled sedan i den blöta och hala springan. Ann-Sofie vred sig under behandlingen och andades tyngre och tyngre. Hon vände upp ett lite svettigt och härjat ansikte mot mig över sin axel. Vi kysstes girigt med spelande tungor. - Jag är en olydig kvinna, sa hon med dimmig blick mot mig. Jag kunde inte annat än att hålla med. Jag log, hon hade gett mig sin signal. Hon ville leka! Mina smekningar över hennes bröst och sköte blev intensivare och hårdare. Hon gnällde och stönade. Jag tog ett kraftigare tag om hennes nackhår och vred hennes ansikte mot mig. Kyssen blev intensivare och hon pep lite. Mina fingrar masserade över hennes blygdläppar och klitoris. Kraftfullt, intensivt. - Jag vill lära mig lyda ...vill bli en lydig kvinna, stönade hon fram. Med ett kraftigt tag om hennes nackhår böjde jag henne fram så hon kom att stå på alla fyra. Med den andra handen styrde jag mitt stånd mot hennes blygdläppar. Jag ryckte hennes huvud lätt bakåt och började sedan tränga mig in i hennes värme. Samtidigt med en kraftfull smisk på hennes högra skinka sa jag att jag nog visste hur man skulle ta hand om en liten olydig slampa. Handen smekte runt hennes sköte samtidigt som mitt stånd pumpade med långa kraftfulla drag i henne. Ann-Sofie stönade och andades upphetsat. Handflatan landade åter på hennes skinka. - ...vill lyda... ,stönade hon. - Ska lyda!, replikerade jag samtidigt som ytterligare två smiskar ljöd i rummet. Ann-Sofie andades stötvis, mina fingrar gned över hennes klitoris. Hon började närma sig. Med ett tag om hennes nackhår tryckte jag ner hennes ansikte i kudden samtidigt som mitt tempo ökad. Fingrarna spelade över hennes blygdläppar och klitoris. Hennes kropp spändes som i kramp och sedan kom spasmerna när orgasmen sköljde över henne. Jag kände att jag själv började närma mig och ökade tempot. Jag ryckte upp henne från kudden så att hon fick luft. Ann-Sofie skrek att jag skulle komma i henne. Befrielsen närmade sig, jag stelnade till och sedan sköt kaskader av sperma djupt in i henne. petersmejlbox@hotmail.com Fortsättning följer... |