|
Juni |
|
| Författare: Johan (johan.moberg@sverige.nu) | |
| Rek. länk: http://www.smsporrfilm.se | |
| Inlagd: 5 aug kl. 19:31 | |
| Läst: 9012 ggr |
| Jag suckade tungt och frustrerat och kände hur huvudet dunkade som om det skulle sprängas. Ögonen gick i kors och jag fattade ingenting av den förbaskade fysikuppgiften! Även om fysik inte var mitt lättaste ämne var jag inte så värst dålig på det. Men just idag var jag det – så som alla andra fredagseftermiddagar då vi hade fysik. Jag tror att mina klasskamrater var lika glada som jag då vår fysiklärarinna sade att vi kunde ta en paus i arbetet i tio minuter. Jag och mina två vänner Håkan den Intelligente och Ebbe den Enfaldige styrde kosan emot skåpen en korridor längre bort, medan resten av våra klasskamrater rörde sig bort emot cafeterian eller gick för att spela kort. Solen sken in genom fönstren, och det kändes som om våren var på väg, fastän det ännu var i mitten av februari och snön låg gnistrande som silver på marken eller i träden på bergen. ”Vad skall ni göra nu?” frågade Håkan mig och Ebbe och öppnade sitt skåp i jakt på en bok. Han hade sin mp3-spelare i öronen, och antagligen gick det väl någon poplåt i snäckorna. ”Tja, en bödel skulle väl inte sitta så dåligt just nu?” skämtade jag, och mina vänner skrattade. Jag tror att de var precis lika utleda som jag på fysikens alla lagar. Jag slog bort tanken på att själv läsa. I stället slog jag mig ned på en bänk tillsammans med mina vänner, lutade huvudet emot fönstret och blundade. Vad skönt det var att inte tänka, inte se. Jag tror huvudvärken gick ned sig en aning. Dock visste jag att det var två timmar kvar av dagen, och efter fysiken skulle vi räkna matte. Just nu kändes det som om jag ville strypa den som placerat naturlinjens tyngsta ämnen på en fredagseftermiddag. Kunde vi inte ha haft biologi och kemi nu i stället för på förmiddagen? Det var tur att det var helg snart. Jag rycktes upp ur mina tankar av att Ebbe petade till mig litet löst i axeln. Oförberedd som jag var hoppade jag högt, och han skrockade. Jag såg undrande och samtidigt förebrående på honom. Hans bleka blick mötte min med en menande nick. Då såg jag vad det var han ville. I hela området med skåp och bänkar hade bara jag och mina vänner uppehållit oss. Till nu. Där vid sitt skåp, inte långt från mitt egna, stod en uppenbarelse som jag skulle kunna ha givit vad som helst för att ens kunna röra vid. Hon hette Juni och var en vacker älva i människohamn. Nå, låt mig få beskriva min patetiska situation. Juni gick en årskurs under mig i samma linje. Jag visste ingenting om henne, bara att hon var mycket vacker. Hon var bara en aning kortare än mig med en vacker, kurvig kropp som kunde göra en galen, och hennes gröna ögon var stora med risk att drunkna i om man inte passade sig. Hennes nötbruna, korta hår hölls nästan alltid tillbaka ur ansiktet med ett svart pannband, och hon hade ett leende som kunde få en att förlora medvetandet. För en stackare som mig, som är självsäker då det gäller allt men fruktansvärt hopplös då det kommer till flickor, så var det lika lätt att ta kontakt med henne som att försöka plocka ned månen med hjälp av en stege. Det behövdes inga fysikaliska formler för att kunna räkna ut att det var omöjligt. Min gode vän Ebbe, som förstod sig på flickor bättre än både jag och Håkan tillsammans, var den ende som visste hur det stod till – vem det var som drog åt sig mina åstundande blickar och varför det bara var just blickarna som infann sig vid hennes sida. Han hade kommit med åtskilliga förslag om hur jag skulle kunna dra till mig Junis uppmärksamhet. Det hade varit allt ifrån att ringa henne eller att bara släntra fram till henne och förklara hur det låg till, till att ge henne brev eller lappar. Du kan ju gissa vilket av det jag hade gjort. Jag hade inte ens funderat på innehållet i en lapp. Nåväl, Juni försvann lika kvickt som hon kommit utan att slänga så mycket som en blick på mig – eller någon annan av oss för den delen. Jag suckade för mig själv: så här kunde det ju inte fortsätta i all evighet. Juni var naturligtvis inte min första kärlek, men hon var den första som jag inte ens hade fått ögonkontakt med. Men jag tror att jag hade starka skäl till att inte göra nästa drag under den närmaste tiden. De flickor jag blivit förälskade i hade nämligen antingen aldrig haft något intresse för mig eller så hade de redan en pojkvän respektive var kär i någon annan. Detta trubbade ju självfallet av mitt redan så trubbiga självförtroende. ”Nå, har du någon idé?” frågade Ebbe och lade armarna i kors med en road min. Jag blängde på honom och ruskade på huvudet. Min redan djupa rynka mellan ögonbrynen djupnade ännu mer. ”Nej, hörni”, sade Håkan och slog ihop sin bok med en smäll och reste sig upp från sin plats. ”Det är dags att börja nu!” Jag trodde verkligen att jag skulle gå under den eftermiddagen av min huvudvärk. Jag orkade inte med något annat än att glo på uppgifterna. Jag orkade inte ens bry mig om att blanda mig in i mina vänners samtal om vad de skulle göra i helgen, om något program de sett, om skoldansen nästa fredag eller om Håkans stundande resa till Tyskland. Jag kände mig väldigt lättad då jag gick åt mitt håll efter skolan, hem till mitt bostadsområde. Den friska luften verkade fylla skallen och göra den lättare, och jag kom till och med på mig med att vissla en låt jag hört på radion i morse. Hela nästa fredag skulle gå åt till skoldansen, och jag såg fram emot den hela veckan. Nu skulle jag väl ändå kunna komma så nära Juni som jag ville? Jag och mina vänner samlades som vanligt vid skåpen en halvtimme innan dansen började. Även om de båda inte var lika intresserade av det motsatta könet som jag var, var de båda ändå litet finare klädda än vanligt. Det var jag också. Jag hade fantiserat om den här dagen, men vågade inte hoppas på något mer än att kunna bjuda upp Juni till dans. ”Nå, skall du göra det idag?” frågade Ebbe lika kryptiskt som alltid. ”Vad då?” ville jag veta, och sedan gick det upp för mig. ”Aha, du menar bjuda upp …?” Och Ebbe nickade leende till svar och drog med mig emot gymnastiksalen med en uttråkad Håkan i hälarna. Vi beblandade oss med alla andra elever som stod och trängdes utanför dubbeldörrarna. Alla surrade om allt och inget, inte bara om dansen. Jag spanade runt och fick en nervös stöt i magen då jag såg att Juni och alla hennes vänner stod inte så långt bakom mig och mina vänner. Mitt hjärta började slå snabbare, och jag mådde nästan illa av nervositet – tänk om hon och hennes vänner skulle håna mig för att jag ville bjuda upp henne? Tänk om det började gå rykten? Tänk om …? Jag intalade mig själv att knipa igen. Inget skulle gå på tok. Jag brukade väl aldrig bry mig om andras prat heller? Då jag aldrig velat rätta mig i ledet av de populäraste killarna i skolan och i stället gått min egen väg hade jag ju fått stå ut med en del. Dörrarna slogs upp, och alla strömmade in. Den här gången var det Håkan som drog i oss, och det fort som attan till närmaste bänk, där vi slog oss ned. Några killar i årskursen över oss satte sig på min vänstra sida, medan ett gäng flickor som var jämngamla med killarna satte sig på Håkans högra. De lärare som höll i dansen, bland annat rektorn och min fysiklärarinna, startade upp den, och dansbandsmusik fyllde plötsligt högtalarna. De modigaste av paren (antagligen de som var tillsammans) släntrade ut på golvet och började dansa en lugn foxtrott. Jag drog djupa andetag och tvingade mig själv att lugna ned mig. Ebbe klappade mig lugnande på axeln och lutade sig närmare mig. ”Nå, skall du inte bjuda upp henne?” Då jag inte fick fram ett ljud fnissade han och nickade emot en punkt till vänster. ”Där sitter hon. Ta det lugnt, det kommer att gå bra. Misslyckas du är du ju en erfarenhet rikare!” ”Skall inte du bjuda upp någon?” kraxade jag, och Ebbe skrockade. ”Jag är redan på väg!” sade han triumferande och reste sig upp. Så försvann han i mängden – allt fler hade visst tagit mod till sig och bestigit dansgolvet, och jag tappade genast bort min vän med blicken. Jag och Håkan satt på samma plats i en och en halv timme, och då och då kom Ebbe tillbaka till oss för att pusta ut. Han såg varm ut, och svarade inte då jag frågade vem han hade dansat med. Slutligen daskade han till mig i ryggen med en smäll. Jag och Håkan var de få som fortfarande satt ned, och ingen flicka hade ens sett åt vårt håll. ”Nej nu får du ta och bjuda upp henne!” morrade han med ett brett flin. ”Om jag så skall släpa fram dig. Jag tror inte att det blir så roligt. Kom igen nu, Göte! Gör det nu så är det över sedan!” Vännens ord motade mig framåt och gav mig självförtroendet tillbaka; han hade ju rätt. Gjorde jag det nu skulle det vara över sedan – med eller utan Juni i min famn. Jag intalade mig själv att jag inte hade någonting att förlora, och det lugnade ned mig en aning. Så jag reste mig, harklade mig, sträckte på mig och korsade hastigt golvet medan jag smidigt gled undan från de dansande paren. Juni satt på en bänk tillsammans med en lång, smärt flicka med svartfärgat hår. De såg båda upp på mig då jag närmade mig, och hjärtat for upp i halsgropen på mig. Jag ville vända mig om och tvekade en kort sekund. Sedan … ”Ähum … Får jag lov?” frågade jag med höjda ögonbryn och ett litet leende. Så länge gick det ju så bra, och fick jag ett nej nu kunde ju ingen håna mig för att inte ha prövat. De båda flickorna såg på mig med stora ögon, och så … ”Ja, gärna!” utbrast Juni och strålade emot mig. Hon reste sig upp, och jag bjöd henne armen. Jag förde henne en bit ut på golvet och fattade position. Hon tog min vänsterhand och lade sin hand på min axel, och jag tog hennes hand och lade min högerhand på hennes sida. Hon hade varmt, inbjudande hull under skjortan, och jag darrade till vid hennes beröring. Hon såg upp på mig, och jag kippade efter luft – Nu drunknar jag! tänkte jag. Hon log! Hon log verkligen emot mig, och mitt förvirrade ansiktsuttryck förbyttes ögonblickligen i ett svagt leende. Jag kunde inte tro att det var sant. Trevande tog jag de inledande dansstegen, och snart gled vi fram bland de andra paren. Slutligen tog jag till orda. ”Öh, jag … Hm, roligt att du vill dansa med mig.” Vilken kass replik. Jag skämdes. Juni skrattade dämpat och log varmt. Hon sade: ”Jo, detsamma. Jag har inte dansat alls idag. Har du?” ”Vad? Har du inte? Varför inte?” ”Jag har inte velat. Men du såg så stilig ut, så jag kunde inte tacka nej. Du behöver inte vara så nervös. Jag är nog mer nervös än du.” ”Aha?” sade jag och höjde på ett undrande ögonbryn. Min nervositet dämpades omedelbart. ”Hur kan det komma sig då?” Juni slog ned blicken och rodnade och blev (om möjligt) ännu sötare. Så vände hon blicken upp på mig, drog ett djupt skälvande andetag och stammade fram: ”Jag … Jo, jag har varit … intresserad av dig en tid. Jag har sett dina blickar, men inte vågat … Nåväl. Du dansar bra.” Jag kunde inte låta bli att le mycket brett, och jag drog henne litet närmare mig och borrade blicken i hennes. Vi dansade fem danser. Sedan, utan ett ord, drog hon mitt huvud närmare sitt och gav mig en djup kyss. Jag hade bara kysst ett par flickor i mitt liv och satte nästan tungan i halsen av förvåning. Men så sansade jag mig och kysste henne tillbaka. Smaken av hennes saliv hade en sorts uppeggande effekt på mig, och min kropp reagerade genast. Jag vet inte om Juni kände det, men då hon avslutat kyssen log hon bredare än någonsin emot mig. ”Kom, vi kan gå hem till mig. Det är inte långt”, sade hon och började dra i min arm. ”Men …”, ville jag tveksamt säga, men innan jag kommit längre än så tystade hon mig med ett leende, och med en suck gick jag med på att gå hem till henne. Jag hade gärna dansat litet till och hade ingen aning om vad vi skulle hitta på nu. Utan att någon som vi kände såg oss slank vi ut ur gymnastiksalen och ut ur skolan (efter att ha tagit vägen förbi våra skåp så att vi kunde ta våra jackor – det var en mycket kall dag). Juni travade på snabbt som om hon ville komma in i värmen igen, och jag höll jämna steg med henne. Hon bodde i ett villaområde inte mer än trehundra meter från skolan. Hon låste upp dörren och bjöd mig att komma in. En inbjudande värme slog emot mig, som hade Juni haft sommar hemma hos sig, och jag kunde utan rädsla för att frysa ta av mig jackan. ”Jaha”, sade jag och försökte le. Juni i sin tur sade: ”Jag tänkte att vi kunde hitta på något. Jag vill lära känna dig.” Som på en impuls stammade jag fram: ”Jag tycker att du är mycket vacker.” Jag ville så gärna säga det, men det lät så dumt att jag rodnade. Juni skrattade, gled fram till mig, lade armarna om min nacke och kysste mig än en gång. Nu var jag beredd, lade armarna om hennes rygg och besvarade kyssen. Jag tror inte att jag var ensam om att reagera på den heta kyssen, för så sade Juni plötsligt (och hon darrade upphetsat på rösten): ”Vi kan gå upp på mitt rum.” Hon visade mig vägen uppför trappan och in i hennes lilla mysiga, mörka rum. Hon bjöd mig att sätta mig på sängen och slog sig ned bredvid mig. Hon rodnade återigen och betraktade sina händer, som hon hade mellan sina hoppressade lår. Hon mumlade fram, som om hon skämdes: ”Jag … är … fruktansvärt tänd på dig. Jag vet inte vad jag skall ta mig till.” ”Då är vi två som har samma problem”, sade jag och darrade värre än någonsin på rösten. Jag ville ta i henne, smeka henne, kanske gå längre än så. Jag lade armen om hennes axlar och drog henne till mig. Hon vred sig så att hon kunde kyssa mig en tredje gång, och den här kyssen var den hetaste jag någonsin upplevt i mitt liv. Under tiden fick jag upp knapparna i min skjorta, och hon smekte av den. Hon avbröt kyssen för att dra av sig sin tröja, och så satt vi båda utan något på överkroppen, med undantag för hennes behå. Nu försvann tydligen alla hennes hämningar, och hon knuffade mig bakåt på sängen och kysste mig samtidigt som jag nervöst fumlade efter knäppningen i behån. Hennes runda, lagom stora bröst kom i dagen, och jag rörde vid dem. De var mjuka och varma, och helt underbara. Juni drog sedan av mig byxorna och kalsongerna. Mitt halvlånga stånd kom i vädret, och först nu blev jag litet generad. Ingen flicka hade ju någonsin sett mitt kön, och tänk om hon tyckte att den var för liten? Juni var tydligen också generad, även om hon log, för hon såg upp på mig medan rodnaden spred sig i hennes anlete. Jag tyckte att hon var söt, och plötsligt kändes det som att vi inte var tvungna att vara generade inför varandra. Jag kände mig säker med Juni, så säker att vi inte skulle behöva fumla oss fram. Så harklade Juni sig och sade: ”Jag har aldrig … haft sex förut. Jag har aldrig ens haft en kille.” Jag satte mig upp (och glömde min situation) och sade: ”Jag har aldrig heller haft någon. Om du vill så kan vi avbryta det här. Du behöver inte känna dig tvingad – jag tycker om dig ändå.” ”Jo … jag vill. Jag känner mig säker med dig. Jag tycker att vi gör det på ett villkor: att vi använder skydd.” ”Naturligtvis”, svarade jag. Och återigen var det som om Junis hämningar försvunnit; hon grep försiktigt tag i min kuk (som slaknat en aning) och kramade åt runt den. Jag hade ju gjort det skönt för mig åtskilliga gånger i mitt liv, men det här var obeskrivligt skönt, och jag lät höra en suck. Juni kröp fram till mig och gav mig en kyss innan hon reste sig upp i sängen och drog av sig sina byxor och trosor. Jag suckade igen då jag såg hennes skäggiga mus, och jag kysste henne girigt då hon åter kröp fram till mig och kysste mig. Jag smekte hennes varma bröst, nedför ryggen och över hennes breda, mjuka ända och fylliga lår. Så vandrade min hand ned till hennes savande mus. Hon var väldigt våt och i allra högsta grad redo – lika redo som jag. Och för första gången smekte jag en flicka över hennes allra hemligaste delar. Hon var varm och hal och kändes skön. Efter några sekunders sökande fann jag vägen in i henne och lät några fingrar glida in i henne. Både hon och jag gav upp varsin djup suck – hon över att det var så skönt, och jag över upphetsningen av att göra det angenämt för en kvinna. Jag lät ett par fingrar smita in och ut ur henne, och hon såg mig djupt i ögonen medan hennes andning ökade för var sekund. Jag trodde att jag skulle komma bara av att se njutningen i hennes ögon. De flammade som av en grön och blå eld, och hettan smittade av sig på mig. Juni var vackrare än någonsin med rosiga kinder och eldröda läppar. Det dröjde ett par minuter innan det gick för henne, och då sjönk hon ihop över mig med ett tungt stön och flåsade sedan som om hon sprungit ett maratonlopp. Vi båda väntade ett par minuter, och slutligen satte hon sig upp med benen på var sin sida om min mage. ”Det är första gången jag kommer tillsammans med någon annan”, sade hon, och hon log ett mycket vackert leende mot mig. ”Var det skönt?” undrade jag. Juni nickade. ”Jag har aldrig varit med om något skönare. Jag vill att du kommer in i mig nu”, sade hon. ”Har du skydd?” ”I min vänstra byxficka”, svarade jag. Hon rotade kvickt fram en kondom och trädde den fumligt med min hjälp över min kuk. Jag hade aldrig förr varit så upphetsad som nu, och jag trodde att jag skulle spricka. Det var som om Juni inte kunde få nog av att hålla i min kuk, och hon smekte och runkade den mycket ömt med mjuka fingrar. Det var ofattbart skönt att känna hennes fingrar krama om mitt skaft och mitt ollon, och jag log hela tiden emot henne. Sedan satte hon sig upp för att kunna ta emot mig. För att själv kunna styra förloppet gränslade Juni mig och lät min kuk långsamt pressas in i hennes fitta. Slutligen satte hon sig tungt ned över mig, och min kuk hade glidit i botten av hennes mus. Känslan var obeskrivlig. För första gången i mitt liv befann jag mig i en kvinna. Jag kände att hon var väldigt trång, vilket var fruktansvärt skönt. Hennes mus kramade om min kuk på ett vis jag aldrig hade kunnat åstadkomma själv. Jag fick behärska mig för att inte komma på en gång. ”Är det skönt?” frågade Juni mig med svag röst. ”Du är skön”, svarade jag, och Juni log brett emot mig. ”Jag får väl göra det ännu bättre kanske”, svarade hon, och höjde höften så långt hon vågade utan att jag gled ur henne, innan hon åter satte sig tungt över mig. Och med långsamma, sugande tag red hon mig, med händerna på mitt bröst och blicken inborrad i min. Vi suckade och stönade i kör, och jag smekte henne över brösten och de styvnade bröstvårtorna. Jag trodde att jag skulle svimma av insikten att det var mig Juni njöt av, och jag kunde inte låta bli att smeka hennes kinder. Jag lät min hand vandra ned längs med hennes sidor, och jag smekte hennes breda, mjuka röv. Jag kunde inte låta bli att låta händerna ligga över hennes ända för att liksom ta del i hennes erotiska ridtag, och jag gjorde motjuck för att hjälpa henne i akten. Hennes rörelser – ryggens krökningar, jucken med höfterna, de gungande brösten, bröstkorgen som hävdes i tunga andetag – gjorde mig allt kåtare, och hennes blick sade mig att hon var kåt på mina rörelser också. Upprymd av vetskapen försökte jag verkligen se till att min kuk tillfredsställde henne på bästa möjliga sätt. Därefter lät jag händerna smeka över hennes fitta. Snart fann jag hennes kittlare, och jag smekte den i cirklande rörelser. Junis andning ökade, och så kände jag den obeskrivliga värmen i underlivet. Trots att vi båda höll på med att nå vår första gemensamma orgasm, red Juni mig allt långsammare. Det kändes som om jag fick kramp i kuken för att händelseförloppet drogs ut så långt, och slutligen exploderade jag i hennes mus på ett sådant kraftigt vis jag aldrig någonsin upplevt. Det svartnade för mina ögon, kondomen fylldes av min varma säd, och det ringde i öronen. Tydligen kom Juni samtidigt som mig, för hon gav upp ett utdraget ”JAAAA!” och sjönk matt ihop på mig med min pulserande kuk ännu inne i hennes bultande mus. Då vi båda kvicknat till sade Juni som genom ett töcken: ”Det där var det skönaste jag någonsin varit med om. Jag älskar dig. Tack!” ”Var så god. Jag älskar dig också.” |