|
Obegripligt |
|
| Författare: -What? Me? | |
| Inlagd: 20 jul kl. 22:45 | |
| Läst: 9410 ggr |
| David sprang ut från skolbyggnaden så snabbt han kunde. Han tittade på armbandsklockan och insåg att han bara hade trettio sekunder att ta sig till basketträningen och som vanligt skulle han komma för sent och bli utskälld av lagkaptenen. Han tog den snava kurvan med full fart och var faktiskt nära att komma till planen precis i tid till träningens början, eller det vill säga om han inte hade halkat på gruset och ramlat. Han kände blodet pulsera intensivt där låret slagit i och bet sig i läppen för att döva smärtan. När han samlat sig tillräckligt för att resa sig upp gick han med ranglande steg bort mot planen med små steg. När han kom fram till planen kom lagkapten fram och pekade på låret som David just slagit i. ”Du, du är sen, men jag tror nog att det är bäst om du går och ser om det där; det ser verkligen ut att göra ont…” David tittade ner på sina vita shorts och märkte att det hade bildats en stor och mörk blodfläck på sidan av ena låret och drog ett djupt andetag när lagkapten fortsatte. ”Sebastian har slagit i huvudet och ska inte vara med på träningen idag, han kan hjälpa dig att binda om såret.” Då tittade Sebastian upp från marken och förklarade att han inte kände av huvudvärken längre och kunde vara med och spela igen. Det gick inte kapten med på. Vi gick (jag linkade p.g.a. mitt värkande lår) bredvid varandra på väg upp mot skolans sjuksysters rum och ingen av oss lyckades få ur sig ett ord under den 5 minuter långa promenaden upp dit. När vi kom upp upptäckte vi till både mitt och Sebastians förtret att sjuksyster hade slutat för dagen och att vi inte skulle komma in utan hennes nyckel. ”Typiskt” tänkte jag och sneglade på Sebastian och sa ”Tja, det är väl lika bra att gå tillbaka då…” samtidigt som jag råkade tappa balansen och fick tag i dörrhandtaget till sjukrummet som långsamt gled upp. ”Dörren var öppen…” sa jag häpet där jag satt ner på golvet med förundrad min. ”Ja, men kom då!” Sa Sebastian och jag lydde. När jag kom in i rummet bländades jag nästan av de kritvita väggarna och jag var tydligen inte ensam om det för Sebastian stod och höll för ögonen. När vi vant oss vid det starka ljuset rummet utgav, sa Sebastian att vi borde tvätta såret och han hämtade tvättlappar och vi gick in på toaletten i rummet och jag tog av mig mina shorts som var alldeles nerblodade och började skölja dem i handfatet medan Sebastian började tvätta rent mitt sår. Samtidigt som de gick in på toaletten kom sjuksyster tillbaka då hon kom på att hon glömt låsa dörren. Hon låste dörren och gick därifrån. ”Så… nu är det klart!” sa Sebastian och slängde de blodiga tvättlapparna i papperskorgen medan jag hängde mina shorts på en stol för torkning. Sedan band han varsamt om bandage runt det inte längre så ömmande låret och sa att han skulle gå. Han gick fram till dörren och tryckte ner handtaget. Låst. Han började rycka i handtaget men dörren gav inte vika. ”Vi är inlåsta…” suckade han och jag tänkte på olika vägar man kunde ta sig ut på. Fönstret var inte att tänka på; sjukrummet låg på tredje våningen, dörren var inget alternativ då den var låst och inte kunde öppnas inifrån. De var de utgångarna vi hade. Vi båda förstod att det var omöjligt att ta sig ut om ingen låste upp dörren, och det hade varit en enkel match om någon av oss hade en mobil på sig men naturligtvis hade ingen av oss det. Det var bara att vänta. Jag satte mig ner på golvet längs en av väggarna och Sebastian satte sig bredvid mig. Det gick flera minuter av tystnad tills Sebastian kom med frågan om jag hade flickvän. Jag tyckte att det lät som en konstig fråga, men svarade på den ändå. ”Nej, det har jag inte” ” Okej… vad bra…” sa han rodnande och innan jag han reagera hade han lagt omkull mig på golvet och tryckte lätt sina läppar mot mina medan han nästan låg över mig, med sina ben mellan mina och med darrande blick. Han satte sig upp och slog handen för munnen. ”Eh!? Förlåt… vad håller jag på med?” Han vände bort huvudet där han satt mellan mina ben och hela hans ansikte var rött. ”Det är bara så konstigt… jag gillar egentligen bara tjejer, men med dig är det annorlunda. Jag förstår inte…” Jag tittade upp mot honom och en plötslig tanke dök upp som från ingenstans. ”D -Du menar att du är kär i mig?” Frågade jag häpet. Han vände ett rodnande ansikte mot mig där jag satt i kalsonger och t-shirt och nickade svagt. ”Ja. Jag tror faktiskt att jag är det.” När jag såg hans trånande blick såg jag att han talade sanning men blev överrumplad när han reste sig upp och satte sig på sidan av mig och tycktes kämpa med sina känslor. Han förlorade tydligen kampen och höll upp min haka med två fingrar och viskade ”förlåt…” då han kysste mig, djupare än förra gången och mer varsamt och försiktigt. Jag kände lust svärma in över mig när han drog av mig t-shirten, jag gav efter och sjönk till golvet och njöt av kyssarna. Han njöt av varje sekund och jag kände hur min lem svällde mer och mer. Han kysste mig ner för halsen, sög på mina bröstvårtor och förde sig sedan ner för magen och drog långsamt ner mina kalsonger som inte längre kunde dölja min stora erektion. Jag stönade högt då han öppnade munnen och slickade på det nu blålila ollonet, försiktigt och kittlande för att sedan låta det mesta av könsorganet glida in i munnen och ta emot satsen som jag utlöste med ett högt stön efter bara några drag. Jag tackade arkitekten för att han byggt det här rummet ljudisolerat och kollade ner mot mitt könsorgan där Sebastian slickade sig om munnen som svalde det sista av säden. Han log mot mig; ”Hur kändes min första avsugning? Jag trodde inte att sperma smakade så salt…” Han reste sig upp och hjälpte mig på fötter. Sedan började han kyssa mig intensivt, jag kände hans tunga söka sig in i min mun och jag kände min egen tunga söka sig till hans, och jag hamnade på rygg på undersökningssängen. Vi hånglade intensivt medan mina känslor kämpade inom mig och jag gav efter. Jag hörde inte när han tog av sig sina shorts och kalsonger men jag skymtade en stor pulserande kuk under vår hångeltid. Jag lutade huvudet i smärta och njutning när jag plötsligt fick två fingrar upptryckta i min anal med hjälp av hans saliv och min sperma. Fingrarna började dras fram och tillbaka i jämna drag. Det gjorde jätteont, men jag kände hur erektionen min penis började gå upp till var på gränsen till max så jag bad honom inte att sluta; och jag fattade inte varför det kändes så otroligt skönt. Plötsligt kände jag en smärta som fick mig att skrika högt och gjorde mig svimfärdig. När jag tittade upp vad han gjort, stod han där orolig men med heta känslor svallande; han hade tryckt in hela sin enorma kuk in i min lilla anal och frågade om det var okej med mig då jag grät. Jag gav en kort nick och han fattade mina ben i knävecken, drog ut nästan hela kuken ur mig och stötte in den på nytt. Jag skrek till, både för smärtan och för den maximala njutningen när han pumpade den in och ut ur mig, gång på gång. Jag kom över mig själv vid andra stöten och han pumpade på mig med en takt som gjorde att jag började stöna högt vid varje stöt han förde in i mig av total njutning. Han var en riktigt tålig kille, eftersom att jag hann komma två gånger över mig själv innan han sprutade in en massiv laddning upp i ändtarmen på mig. Han verkade aldrig få nog av mig; när han sprutat en gång i mig drog han upp mig så att jag satt upp på kanten med hans kuk fortfarande i min anal och började kyssa mig igen. Jag hånglande med honom intensivt och kände att han var mer attraktiv än någon annan jag träffat. Jag stönade till när jag kände att hans kuk svällde till och utvidgade min anal ännu mer och han lyfte ner mig på golvet där han sedan låg nästan raklång över mig (han är inte tung eller tjock eller sådant, han är bara väldigt stark) och började gråtande knulla mig. Men han slutade när jag stönande frågade varför han grät. ”Jag skäms så fruktansvärt över att det jag utsätter dig för det här… jag förstår inte vad som händer med mig!” Trots att det gjorde ont, satte jag mig upp i hans knä med kuken fortfarande i mig och kramade om honom. Sedan viskade jag med darrig röst i hans öra; Jag förstår inte heller, men du upphetsar mig mer än någon annan; snälla… knulla mig jävligt hårt, jag kan inte stå ut längre… kved jag. Sedan knuffade jag ner honom på golvet och jag började rida honom så hårt jag förmådde och sprutade på mig själv en gång till när han skrek ut sin säd ännu längre upp i mig. Jag föll ihop utmattad över honom och vi somnade omslingrade. |