|
Flickan från ”andra sidan”. Del 4. |
|
| Författare: Sir Göte Borgare (gote_borgare@hotmail.com) | |
| Rek. länk: http://www.vuxendejt.se | |
| Inlagd: 1 dec kl. 10:55 | |
| Läst: 6774 ggr |
| Del 4. Av. Sir Göte Borgare. Förord. Som du ser är detta del fyra, och har du inte läst tidigare delar ännu rekommenderar jag att du gör det först. Naturligtvis finns det inget tvång på att du gör det, men för sammanhangets skull är det bäst, då allt är sammanlänkat i en lång berättelse. När jag har berättat för Pelle om vad Karin har sagt om vad ”hennes” präst på 1700-talet har sagt om skärselden i sina predikningar, utan att nämna vad Karin har råkat ut för, förstår han varför hon inte vågar träffa honom, och vi kommer överens om att jag ska försöka övertala henne att träffa honom vid ett senare tillfälle. Han ringer också till Lisa och talar om att han inte kommer på söndag, utan att säga varför, och så vi flyttar tillbaka tiden när hon ska komma till lördag förmiddag i stället. När jag kommer hem igen står Karin redan ute på gårdsplanen och väntar på mig, och när jag frågar om varför hon visar sig ute svarar hon med tårar i ögonen: – Jag älskar dig Göte, så jag bryr mig inte om ifall någon ser mig. Jag håller ut armarna och hon slänger sig direkt i min famn medan hon viskar: – Jag älskar dig för att du är så snäll mot mig. – Jag älskar dig också Karin, svarar jag innan jag kysser henne. I ögonvrån ser jag att Johan är på väg mot oss, men han tvekar och går hem igen. Han vet väl inte riktigt var han har Karin. Om hon bara är ett spöke som jag har sagt, eller om hon är en riktig människa. – Ska vi gå en promenad i skogen Karin, frågar jag utan att förvänta mig något jakande svar. – Jaa, drar hon på svaret, om du vill. Medan vi går där mellan träden håller vi om varandra, och jag säger: – Jag vill att du visar mig var din mamma begravde dig. – Nej, snälla Göte, måste jag. – Nej, du måste inte, men jag vill gärna veta det. – Så att du kan tala om det för prästen, säger hon efter lite tvekan. Jaha. Där läste hon mina tankar igen. – Ja, för att vi ska kunna flytta dina kvarlevor till kyrkogården och ge dig en riktig begravning. – Har du sagt det till prästen. – Nej, det var han som föreslog det. Karin säger inget, men jag riktigt känner hur hon tänker. – Där, säger hon plötsligt och pekar, där ligger min kropp, och jag känner hur spänd hon är. Jag tar fram kniven för att skära av ett par grenar så jag kan markera platsen, och Karin ryggar förskräckt tillbaka medan hon börjar tona bort. – Var inte rädd Karin, jag ska inte göra dig illa, säger jag snabbt. Jag hade ju inte en tanke på att hon blev knivdödad och kanske är rädd för knivar för det. – Jag är så rädd, Göte, viskar hon, och jag kan se hur hon darrar, men hon ”kommer tillbaka” i alla fall. Direkt när jag har skurit av grenarna stoppar jag ner kniven igen. Jag kör ner grenarna i marken, lutade mot varandra, och så tvinnar jag ihop topparna för att det ska vara lättare att hitta, för så växer inga träd naturligt. Sedan håller jag fram händerna mot Karin medan jag säger: – Kom älskling. – Jag vet att du är snäll mot mig, jag vet att du är snäll mot mig, hör jag henne mumla medan hon sakta närmar sig mina utsträckta händer. Jag drar henne intill mig, och hon lägger sina armar om min hals och kramar hårt, medan hon viskar: – Jag älskar dig Göte, men jag är så rädd för knivar. – Inte så hårt älskling, flämtar jag, du kväver mig. – Åh, förlåt, men jag är så rädd. Åter en gång skakar hon så att hela jag vibrerar. Stackars tösunge. Jag lyfter upp henne i famnen och börjar gå mot torpet. – Är jag tung, frågar hon med orolig stämma, medan hon fortfarande kramar mig hårt om halsen. – Inte så farligt. Om jag går försiktigt går det säkert bra. – Jag gör så här, säger Karin, och så blir hon nästan helt genomskinlig. Nu väger hon nästan inget alls, och jag säger oroligt: – Försvinn inte nu Karin, jag vill ha dig kvar. – Nej, svarar hon med ett litet leende. Jag ”försvinner” inte, jag älskar dig och jag vet att du är snäll mot mig. Väl hemma bär jag Karin direkt in i sovrummet och lägger henne på sängen, och innan hon släpper taget om min hals viskar hon: – Älska med mig Göte. – Din lilla kåtis, skrattar jag, medan jag knäpper upp hennes klänning. – Vad är en ”kåtis”? – Det är en sådan som vill älska mycket och ofta. – Då är jag nog en kåtis, svarar hon allvarligt medan hon krånglar sig ur klänningen, för det vill jag. – Ja, jag har märkt det. – Det är bara för att jag älskar dig så mycket. Längre kommer vi inte innan det knackar på dörren, och Karin ser rädd ut när hon snabbt kryper ner under filten och viskar: – Är det prästen som kommer? – Det tror jag inte. Han lovade att inte komma. – Jag är rädd Göte! – Ligg bara kvar. Ingen kommer att göra dig något ont, svarar jag innan jag hojtar: – Kom in. I rummet möter jag Johan, och han säger oroligt: – Jag såg att du bar hem den där flickan. Har hon skadat sig. – Det är inget allvarligt, hon trampade bara lite snett och är trött, så hon ligger och vilar sig, ljuger jag. – Annars kan jag hämta doktorn om du vill. – Det är omtänksamt av dig, Johan, men det behövs inte. – Säg bara till om du behöver hjälp. – Var inte orolig, Johan, det ska jag komma ihåg. Med bekymrad min går han hem igen. Jag går in till Karin igen och säger lugnande: – Det var bara ”värden”. – Jag hörde det. Han är nog snäll ändå, fast han är rädd för mig. – Hur vet du att han är rädd för dig då. – Han har stått här uppe i torpet och skrikit att jag ska försvinna, och då har jag känt att han varit väldigt rädd. – Han vill nog bara ha bort dig för att du skrämmer hans hyresgäster. – Men dig skrämmer jag inte, Göte. – Nej, jag är inte ”spökrädd”. – Kalla mig inte ”spöke”, älska med mig i stället. Jag böjer mig skrattande ner och biter henne i bröstet. – Aj, gör inte så. – Jag ville bara kolla så du inte är ett spöke. – Nu var du inte snäll alls. – Då får du väl slå mig då. – Nej, aldrig, svarar Karin allvarligt, jag älskar dig! Retligt sakta tar jag av mig kläderna, och Karin säger med bedjande röst: – Göte, var inte dum nu. Reta mig inte utan kom och älska med mig i stället. – Lugn lilla ”spöket”, du ska få så mycket kuk som jag orkar ge dig. – Kalla mig inte ”spöke”! – Vad gör du då? Lämnar mig? – Det vet du att jag inte gör. Jag älskar dig Göte. När jag har fått av mig kläderna kryper jag upp i sängen från fotändan, och Karin särar på benen direkt för att ta emot mig, men istället böjer jag mig ner och trycker en stor våt kyss i den lilla sprickan och Karin rycker till medan hon flämtar fram: – Åh, Göte. Jag låter tungan glida upp och ner mellan blygsläpparna medan det rycker i kroppen på Karin. Så borrar jag in tungan så långt jag kan i slidan och hon svarar med att lyfta underkroppen mot mig med orden: – Inte så Göte. Älska mig riktigt. Jag svarar inte utan biter lätt i blygdläpparna innan jag börjar slicka på själva klitorisen. – Ja, ja, gnäller Karin medan hon kastar med underkroppen. Jag suger in klittan i munnen och slickar på den medan jag för in två fingrar i slidan, där kröker jag dem och för handen fram och tillbaka medan jag letar efter den berömda G-punkten. Jag vet inte om jag hittar rätt, men Karin berättar i alla fall för mig med ett skrik och en kraftig skakning i kroppen att det går för henne. Jag kryper längre upp i sängen och lägger mig jämte henne medan hon lugnar ner sig lite, varefter jag frågar: – Var det skönt, älskling? – Jaa, svarar hon matt. Helt underbart. Jag är nästan slut. – Då orkar du inte mer nu då? – Jodå, svarar hon snabbt, så trött är jag inte. För att kolla om hon lyssnar på mina tankar säger jag inget utan tänker bara på fortsättningen. – Ja gärna, kvittar Karin, och kryper ner mellan mina ben där hon slukar kuken direkt. Jag småskrattar bara lite, och hon förstår direkt varför, för hon släpper kuken och säger ömkligt: – Förlåt Göte, jag glömde att jag inte ska göra som du tänker utan låta dig säga det först. – Det gör inget Karin, jag börjar redan vänja mig. – Göte, älskling. Du är så snäll mot mig, och så slukar hon kuken igen. Inga protester denna gången inte, utan hon gör precis som jag lärde henne första gången hon sög kuken. Jag ligger bara och njuter, medan Karin runkar och suger för brinnande livet, innan jag säger: – Vänd dig ett halvt varv. – Hur då menar du? Karin verkar helt förvirrad, och jag skrattar till lite. – Skratta inte åt mig, Göte. Jag har ju aldrig varit tillsammans med någon innan dig. Ska jag lägga mig på rygg menar du? Tydligen lyckades jag undvika att tänka på vad jag menar eftersom hon inte ”hörde” det. – Nej, ställ dig på knä med ett ben på var sida om mig, med rumpan mot mig. – Så här menar du, och så snurrar hon runt ett halvt varv. – Ja just så. Det gillar jag. – Jamen, varför då? – För att jag kan se din lilla gulliga fitta så fint då. – Göte! Säg inte så. Du vet ju att jag skäms då. En titt nedåt säger mig att hon rodnar kraftigt. Det är inte illa. Att få ett spöke att rodna och skämmas. Karin slukar på nytt kuken medan hon fortsätter att runkar kraftigt, och jag säger: – Använd bara munnen och tungan, älskling. – Mmm, svarar hon, och släpper genast taget med handen. Jag kände att det skulle ha gått för mig alldeles för fort om hon hade fortsatt att runka också. Medan Karin suger kuken som om hon aldrig hade gjort något annat smeker jag lätt över den putande lilla rumpan och ner över dom släta lena innanlåren, och jag hör att Karins andhämtning ökar. Jag rispar lätt med naglarna över det känsliga skinnet, och hon stönar svagt. Så låter jag pekfingernageln glida lätt från korsryggen ner genom stjärtskåran och vidare ner över stjärthålet och dom svullna blygdläpparna, och jag hör henne mumla svagt: – Åhh, Göte, Göte. Med två fingrar särar jag på blygdläpparna, låter två av den andra handens fingrar tränga in i slidan, och sätter tummen på klitorisen. Hållande så låter fingrarna glida in och ut, medan jag med små rörelser vrider handen fram och tillbaka, så jag samtidigt masserar klitorisen med tummen. Detta blir för mycket för Karin, för hon reser sig på raka armar medan hon svankar med ryggen så mycket hon kan och bara stönar rakt ut: – Åh, Göte. Ja, ja, ah jag ... jag kommer snart. Ja. Göte, ja ... För att förhöja hennes orgasm ytterligare river jag lätt med den lediga handens pekfingernagel över det lilla rynkiga stjärthålet, och Karin nästan skriker ut: – Mer! Göte, jag ... Iiiii Meningen slutar med ett orgasmskrik och Karin skakar till i kroppen så att hon nästan faller omkull. Det var nog den kraftfullaste orgasmen hon har fått på hela tiden tror jag. Jag drar upp henne och lägger henne på min arm, och kramar henne ömt. – Var det skönt, vännen, viskar jag i hennes öra. Hon tittar på mig med glansiga ögon innan hon svarar: – Ja Göte, älskling. Det var underbart. Jag älskar dig så ... – Orkar du mer lilla stumpan? – Ja, om jag får vila mig lite. – Klart att du får. Vi har väl inte bråttom. Hon lindar sina smala armar om min hals och medan hon kramar viskar hon tyst: – Jag älskar dig Göte. Jag älskar dig såå, men ... Meningen slutar med ett par snyftningar och ytterligare en hård kram. – Vad var det du tänkte säga, Karin? Först svarar hon inte utan kramar bara ändå hårdare, medan hon pressar ansiktet mot min axel. Jag säger heller inget mer, utan håller bara om henne medan jag smeker henne lätt över ryggen. Tyst så att jag knappt hör det viskar hon: – Jag vet att det är fel, Göte. Jag ska inte vara här hos dig. Jag ska inte älska dig. Du är människa, och jag ... jag är bara en ... ett ... ”spöke”, men du är den första som har varit snäll mot mig, och så kommer tårarna rinnande. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet ju inte ens riktigt hur man tröstar en människa. Än mindre vet jag hur jag ska göra för att trösta ett gråtande spöke, så jag bara fortsätter att hålla om henne och smeka henne lätt över ryggen. Sakta avtar tårarna och Karin snyftar till innan hon tittar upp på mig med tårblanka ögon och säger tyst: – Du har ju inte sprutat ännu, Göte. Vill du älska mer med mig? – Orkar du det nu då? – Ja. – Då vill jag gärna göra det. – Hur då? – Du kan väl stå på knä. Hon ställer sig direkt på knä och armbågar medan hon svankar djupt med ryggen. Jag smeker lätt över den lilla putande rumpan och Karin tittar upp på mig och säger tyst: – Du, Göte. – Ja. Medan hon rodnar svagt kommer det ändå tystare: – Du får älska mig i stjärten om du vill det. – Varför har du ändrat dig? – Jag ... jag bara vill. Hon ”hör” nog att jag tvivlar på hennes ord, för hon fortsätter: – Bara för att du är så snäll mot mig. Och för att jag älskar dig, och ... för att jag undrar hur det känns. – Det kanske gör lite ont i början, för att du inte är van, men jag ska ta det försiktigt. – Jag vet att du är snäll mot mig. En sådan inbjudan kan jag ju bara inte bara tacka nej till, utan jag tar saliv på fingrarna varefter jag trycker in ett finger i det trånga lilla hålet utan något större motstånd. Så tar jag två fingrar och pressar in, och det går också bra. Tre fingrar måste jag kunna få in, annars får jag garanterat inte in kuken. Fördelen med att knulla ett spöke i rumpan är ju att eftersom ett spöke inte äter eller dricker något, så blir det ju ingen skit heller. Med andra ord är det hur rent som helst även i det hålet. Lite mer saliv på fingrarna och runt ringmuskeln, så pressar jag med ett visst motstång in tre fingrar, och Karin stönar svagt. – Gör det ont älskling? – Inte så farligt. Det spänner mest. – Är du beredd att ta emot kuken nu då? – Ja, om du tar det försiktigt. Jag tar ut fingrarna och medan rumpan fortfarande ”gapar” smörjer jag in mer saliv på kuken och pressar mig sakta in i det otroligt trånga hålet. Med små juckanden försöker jag tränga mig allt längre in, och Karin stönar i takt med mina stötar: – Aj, åh, den är så stor så jag tror jag spric-ker. Ta, det, lugnt, Gö-te. Jag känner att det är så trångt att jag inte kan komma in utan att jag tar i väldigt hårt, så jag frågar oroligt: – Ska jag sluta, Karin? – Nej, inte ännu. Det gör ont men känns skönt också. Jag vill att du fortsätter. – Säg till om du inte klarar det. – Ja, kom du bara. Ett extra hårt juckande och jag känner att jag kommer förbi ”stoppet”, och från Karin hörs ett högt: – Ah! Aj, aj. Kom du in nu? – Ja, nu är det värsta över. – Aj vad det spänner. Försiktigt Göte. – Du vet att jag är försiktig, lilla vännen, svarar jag medan jag juckar mig allt längre in. Nu när jag väl har kommit in går det lättare och lättare, och snart har jag juckat in kuken till roten. Med långa tag knullar jag i den underbart trånga lilla röven, och för varje injuck jag gör känner jag hur ”kulpåsen” daskar till henne på fittan. Åh, hon är så underbart trång att jag inte vet hur länge jag kan hålla mig. Karin stönar till varje gång jag stöter in, men nu är det inte av smärta utan rena njutningsstönanden. Medan jag håller henne om höfterna stöter jag allt häftigare, för nu känner jag hur min utlösning närmar sig med stormsteg. Stackars Karin, hon far som en vante fram och tillbaka av mina stötar. Nu kommer det, och med ett högt ”ahh” stöter jag in en extra kraftig gång och tömmer mig långt uppe i hennes tarm. Jag vet inte om det är inbillning eller om jag hör Karins ”orgasmskrik”. Jag känner hur det nästan svartnar för ögonen på mig, och jag sjunker ner på sängen med Karin liggande framför mig, medan hon fortfarande har kuken långt inne i rumpan. Jag är totalt uttröttad, och vaknar inte till liv igen förrän jag hör Karins oroliga röst: – Hur är det Göte? Jag tittar mig förvånat omkring innan jag fattar att det har hunnit mörkna ute så det är därför jag inte känner igen mig. Jag måste ha somnat. – Bara bra, älsklingen lilla. Hur är det själv? – Jo, det är bara bra. Jag älskar dig Göte, för du gör det så skönt för mig. – Och jag älskar dig för att jag får älska med dig så mycket jag orkar. – Jag känner hur trött du är, Göte. Ska vi sova? – Jag ska bara gå ut och ”nattpissa” först. – Hi, hi, hi. Ja, gör du det. Jag väntar här. När jag har uträttat mina behov och kommer in i sovrummet igen ligger Karin mitt i sängen med armarna över huvudet och benen brett isär och väntar på mig. – Hör du din kåtis. Ligger du och väntar på mer? – Jag vill gärna mer, fnittrar hon, men jag känner att du inte orkar. – Inte en chans älskling. Nu måste jag sova. Blir du hos mig i natt? – Jag kan inte, Göte. Jag måste hämta kraft så jag orkar möta Lisa i morgon, men jag är hos dig när du vaknar Javisst ja, det mötet hade jag helt glömt bort. Det sista jag minns innan jag somnar är att vi ligger tätt sammanslingrade, och när jag vaknar igen hör jag Karin kvittra. – Ska du sova bort hela dan? – Hela dan, mumlar jag när jag sneglar på klockan och ser att den bara är halv sju. – Jag vill älska med dig innan du hämtar Lisa, och jag ser att du vill, Göte. Ska vi älska? – Du är inte klok unge, fick du inte nog i går? – Jamen Göte, det var ju i går. – Först måste jag ut och ”morgonpissa”, och sedan får du börja med att suga av mig då. – Ja, gärna, kvittrar Karin. – Sedan får du ”rida” i så fall, för jag är fortfarande trött sedan igår. – Ja, det gör jag gärna. Skynda dig tillbaka Göte. När jag går ut ropar Karin efter mig: – Jag är inte alls något morgonpiggt litet odjur! Åh, när ska jag lära mig att hålla mina tankar i styr. Jag hinner knappt upp i sängen innan hon är över mig och slukar kuken som nu har hunnit slakna, men det ändrar hon snabbt på. Denna gången sitter hon mellan mina ben, så jag kommer inte åt henne. Under Karins sakkunniga behandling med tunga, läppar och händer är jag snart beredd att spruta, och när jag gör det sväljer hon varenda droppe. Sedan, direkt innan jag får en chans att slakna kliver hon upp på kuken för att ta sin utlovade ridtur. Snabbt skumpar hon upp och ner på ”pålen” medan jag bara ligger och njuter. Det tar inte många minuter innan det går för henne, och med ett skrik sjunker hon ihop på mig. – Är du trött Karin? Orkar du inte mer, skrattar jag. – Åh, din retsticka. Var snäll mot mig. Hon försöker låta arg, men misslyckas totalt. Innan kuken hinner slakna börjar Karin rida igen. Nu i långa sugande tag i stället för snabbt, och jag smeker hennes bröst och drar lätt i hennes bröstvårtor. Nu tar det lite längre tid för henne att nå fram till nästa utlösning, men när det närmar sig ökar hon åter takten. För att hjälpa henne tar jag ett stadigt tag om hennes smala midja och lyfter henne upp och ner i en allt snabbare takt. Så går det för henne igen, och med ett nytt orgasmskrik sjunker hon ihop på mig. Vi ligger och bara njuter av varandras närvaro en stund innan jag tycker att det är dags att gå upp, och Karin viskar än en gång: – Jag älskar dig Göte. Jag älskar dig såå mycket. – Jag älskar dig också, men vi måste gå upp nu ändå. Jag avskyr att komma för sent till ett möte. – Jag vet. Jag sätter på tevatten medan du rakar och tvättar dig. Medan jag gör min morgontoalett dukar Karin fram frukosten, och medan jag äter försvinner hon in i sovrummet. Jag funderar på om hon ligger på sängen och väntar på kuk nu igen, men när jag kommer in i sovrummet har hon lagt fram rena kläder till mig. – Älskling, du är en underbar liten älskarinna och piga skrattar jag. – Jag gör vad som helst för dig, svarar hon blygt medan hon rodnar lätt. – Då är du snäll och ”försvinner” inte nu då jag är borta. – Jo, kommer det tveksamt, men jag lovar att vara här när du är tillbaka. Jag ger Karin en kyss och en kram innan jag sticker iväg, och hon viskar: – Göte, jag älskar dig. När jag är tillbaka med Lisa ”känner” jag att Karin finns i stugan, men hon visar sig inte. – Oj vad starkt jag känner, säger Lisa direkt. Det riktigt strömmar mot mig. Så har jag aldrig känt när jag har varit här förut. – Vad är det du känner? – Jag vet inte säkert, men det känns så ... så känsloladdat. – Det är Karin du känner. – Men jag får ingen riktig kontakt. – ”Karin, älskling”, tänker jag. Och hon ”svarar” direkt: – ”Jag är här, Göte”. – ”Vågar du ”prata” med Lisa”? – ”Jaa, kommer det väldigt tveksamt, om du är med”. – ”Naturligtvis älskling. Jag lämnar dig inte”. – ”Då vågar jag”. Högt säger jag: – Karin, lilla vännen, du kan väl berätta för Lisa vad som har hänt. Lisa sitter djupt koncentrerad för att försöka få kontakt med Karin, och säger högt: – Karin, är du där? – Ja, ”hör” jag henne svara väldigt tveksamt. – Snälla Karin, berätta för mig vad som hände. – Varför? – Jag ska försöka hjälpa dig så du får träffa din mamma igen. Jag ”hör” Karin berätta samma sak som hon har berättat för mig, och Lisa lyssnar djupt koncentrerad. – Stackars dig, säger Lisa efter berättelsen, men om du går mot ljuset du ser så träffar du din mamma där. – Nej! Jag hör hur rädd Karin är. – Jo, det är säkert, fortsätter Lisa, det är inte skärselden du ser och händerna är din mammas. – Min mamma, hör jag Karin viska nästan förtvivlat. – Ja, det är din mamma som väntar på dig. Gå mot ljuset Karin. Privata kommentarer: gote_borgare@hotmail.com |