|
En natt i moskva |
|
| Författare: Snövit | |
| Rek. länk: http://www.vuxendejt.se | |
| Inlagd: 13 nov kl. 00:50 | |
| Läst: 10908 ggr |
| En natt i Moskva Snövit satt i mitten av den stora symfoniorkestern hon satt i sektionen för stränginstrummenten. Cellon var hennes uttrycksmedel. Hon tryckte den mot sin kropp, stråken smekte stängarna och hon försvann in i musiken, hon älskade känslan av attt skapa och att ha total kontroll. Bredvid henne satt Magnus hon kände doften av hans rakvatten, det var maskulint och gott. Frame vid podiet stod dirigenten Hans ansikte var hårt och explosivt. Med sin taktpinne fick han varje instrumment att ljuda i samklang i orkestern. Han var känd för att kräva total hängivenhet och disiplin av sina medarbetare, men sammtidigt älskade han ansambeln det var hans liv och passion i livet. Symfonin var vida berömd utomlands turnén hade kommit fram till Moskva. Morgondagens framträdande skulle kräva total koncentration, de rätta förberedelserna var av yttersta vikt för att allt skulle bli perfekt. Klockan började närma sig midnatt musiksällskapet hade ätit och druckit i hotellmatsal. Snövit hade njutit. Magnus kunde inte släppa henne med blicken, hennes leende och de stora tindrande blå ögonen hypnotiserade honom. När Snövit lämnade rummet kunde han inte hjälpa att följa efter henne. Hon försvann ut, en lätt snö hade börjat falla i Moskva natten. Snövit försvann med raska steg, han såg att hon slank in i konsert huset. Han följde efter henne in. Snövit hoppade upp på podiet där stolarna stod ordnade i rader, hon gick fram till sin plats och hittade genast det försvunna notbladet. Hon plockade upp det från golvet.Det måste ha glidit ner från notstället under dagens övningar, bladet hade hamnat under Magnus stol. Plötsligt bröts det ljudlösa rummet av en välbekant röst. -Hej Snövit, vad gör du här? En illning for igenom hennes kropp, det var dirigentens röst hon hörde. Hon vände sig om där stod han i det svagt upplysta rummet. -Jag letade efter mitt notblad. Här är det visst. Hon höll upp bladet i handen. Dirigenten gick fram till henne och möte henne på podiet. Sakta förde han sin tunga hand över hennes bara arm, han tog notbladet ur hennes hand. -Vivaldi, tredje stycket, den svåraste biten rent helvetiskt... En laddad tystnad uppstod. Hans mörka ögon brann i hennes när de möte varandra. Tillslut släppte han notbladet och lät det singla ner på golvet. Han tryckte hennes ljuva underbara kvinnokropp mot sin. Snövit kände elktriska impulser fara genom varje del av sin kropp, pulsen ökade. -Jag längtar efter dig... Dirigenten förde henne valigt fram till flygen, han lätt sina fingrar gå på upptäcks fär det var rent ljuvligt vad han fann. Sakta, sakta började han trycka Snövits kropp mot flygeln, dirigenten stod nära henne bakom henne. Han styrde deras resa mot en högre höjd. Små små trevliga ljud fylde det akustiska uttrymmet. Nedanför i mörkret stod Magnus han kunde inte slita sin blickar från händelsen på podiet. Dirigentens byxor vid fotknölarna Snövits kjol högt upp runt midjan. Han borde gå men han kunde inte. Kunde inte slita bort sina blickar från det han såg. |