|
Med dimmig blick |
|
| Författare: Palle Billström (palle.b@ektv.nu) | |
| Inlagd: 26 okt kl. 23:43 | |
| Läst: 11012 ggr |
| Hej - Fan!! svor hon och behärskade med nöd och näppe en impuls att kasta den väska hon höll i handen i väggen bredvid honom. Han ryckte till och såg plötsligt inte alls ångerköpt ut längre, utan fick den där kalla blicken som han ofta fick när han inte tyckte om någonting hon gjorde eller sa. En av de saker han tyckte allra sämst om hos henne var att hon tog till fula ord och svordomar alldeles för ofta. Själv sparade han sådana till några väldigt sällsynta tillfällen, och när han väl använde kraftuttryck så var det med lugn med hotfull stämma. Och enbart om han hamnade i en situation där den han hade framför sig inte respekterade honom som individ, alternativt hotade någon annan. Om det blev så var han inte den som backade för slagsmål, men i alla andra lägen skydde han våld och aggressiva känslor och känslouttryck. - Helvete!! skrek hon, nu nästan ännu högre, och den här gången kastade hon verkligen väskan i väggen bredvid honom. - Det där lägger du av med!! röt han åt henne, för det här beteende accepterade han inte från henne vad han än hade gjort för fel. Hon lugnade bara ner sig högst obetydligt, och han såg i hennes ögon att hon inte tänkte varva ner i första taget. - Och varför ska jag göra det?!? morrade hon. När du uppenbarligen kan göra vad du vill, när du vill och alltid det som passar dig bäst, utan att bry dig ett endaste djävla skit om vad jag tycker!! Hon visste att hon gjorde en dum sak nu, som sa dessa destruktiva saker. Och de få gånger då hon inte orkade behärska sig utan lät ilskan styra hennes tunga så dröjde det i regel länge efter grälet innan de hade det riktigt bra igen. När han blev sårad så gick det inte över i första taget… Men nu var det hon som var sårad, och grundligt besviken. Och hon orkade inte tänka klart, orkade inte tänka förnuftigt, eller tänka alls. Hon ville helst slå honom gul och blå, men det gjorde hon trots allt inte. Eftersom hon i djupet av sitt hjärta älskade honom vad han än gjorde. Hur kunde han göra så här?!! Hur kunde han boka in sig på andra saker, det datum som de hade bestämt tillsammans för flera månader sedan!! En enda djävla dag, en enda djävla helg, skulle de åka bort tillsammans! Och det var hon som skulle betala det, för om det gällde att han skulle förlora pengar så skulle det aldrig ha blivit av. Och hon hade föreberett, och planerat, och arrangerat en överraskning.. Och just därför varit väldigt noga med att spika datumet tillsammans med honom, lång tid i förväg. Och så gjorde han så här! Kastade bort deras lediga tid tillsammans. Plötsligt kände hon mer för att gråta än att skrika. Och hon kunde inte hitta svordomar starka nog för att uttrycka det hon kände i besvikelse, ilska och smärta. Så hon drog in ett djupt andetag genom näsan och de sammanbitna tänderna, vände sig om så lugnt hon kunde och gick in till sig. Hon fick använda hela sin viljestyrka för att hindra sig från att smälla igen dörren bakom sig. Som vanligt, i dessa de svåraste lägena, så gick han inte efter henne. Och detta gjorde henne om möjligt ännu mer förtvivlad, att han bara lät henne gå. När hon mådde så här! Han stirrade på hennes ytterdörr och kände att han skulle kunna strypa henne för att hon gjorde så där igen, BARA GICK SIN VÄG mitt i alltihopa. Som en annan smitare. Alltid gjorde hon så, när det hettade till som mest. Om det hade varit hans barn som gjorde så skulle han ha rusat efter, grabbat tag i den upprörda och hållit fast den till dess att ungen lugnade ner sig. Men hon var en vuxen kvinna, som kunde vara väldigt skräckinjagande när hon ville. Och han visste bättre än att försöka lirka med henne. Och dessutom…det kändes helt enkelt inte som om det spelade någon roll. Vad han än gjorde så blev det ju ändå fel. Hur han än gjorde så gjorde han någon besviken. Och han orkade inte med de här fasonerna, inte hos den kvinna som han ville leva med. För första gången på många år, så somnade de i varsin säng. Utan att försonas innan. Det brukade aldrig bli så, mest för att hon inte brukade klara av att somna innan de hade kommit någonstans i grälet. Han brukade vänta ut henne, och hon brukade till slut komma klampande tillbaka. Och lägga sig bredvid honom. Och när han väl lyckades komma åt att röra vid henne, och kunde dra hennes varma kropp intill sig, så brukade hon mjukna lite och varva ner. Han visste det, och han räknade med det. Men den här natten kom hon inte. Och nästa morgon när han vaknade hade hon redan gått hemifrån, utan att så mycket som lämna en lapp. Han försökte ringa hennes mobil, men hörde den ringa från hallbordet där den låg prydligt. Antingen kvarglömd, i all hast, eller i värsta fall kvarlämnad. I all ilska. Han kände hur det knöt sig i magen av stress än mer och han kunde knappt klara ut tankarna och känslorna så pass att han lyckades göra i ordning frukost till sig själv. När han lyfte kaffekoppen till munnen, så darrade hans hand så att han spillde på sin morgonrock, och nu var det hans tur att svära högt. När han hade klarat av en hel dags sysslor, och lyckats hålla tankarna borta från henne och deras gräl någorlunda under tiden, så kände han sig nästan lugn igen. Men när hon inte kom hem på kvällen heller så fick han nästan frispel, och kunde inte längre behärska sin oro. Han svalde sin stolthet och ringde sin svärmor för att höra om hon hade hört av sin dotter under dagen, men det hade hon inte gjort. Svärmor hade däremot försökt lugna honom med att hon alltid kom tillbaka tillslut, att hennes dotter alltid hade varit så där och att det inte alls var något nytt under solen att hon försvann i perioder. Efter det samtalet klättrade han mer eller mindre på väggarna, för tanken på att hon skulle kunna vara borta mer än en dag var olidlig. Och hitintills så hade hon aldrig hållit sig borta så här länge från honom någon enda gång. Han hällde med darrande händer, och ilskan och oron flammande genom kroppen, upp en drink åt sig, med mer sprit än groggvirke. Sedan gick han helt sonika in i hennes rum och slog sig ner i hennes favoritfåtölj fast besluten att sitta där och vänta tills dess att den eldfängda damen behagade komma hem. * * Hon hade tagit av sig skorna, ställt dem prydligt på hallmattan, och var i full färd med att börja kränga av sig sin jacka när hon hörde snarkande ljud inne ifrån sitt eget rum. En suck undslapp henne och hon rynkade irriterat pannan. Nej, han fick fanimej inte sova i hennes rum i natt, bestämde hon sig för, och marscherade in rummet för att väcka honom. När hon såg att han satt och sov i hennes fåtölj med ett grogglas på bordet bredvid så mjuknade hennes hjärta i några sekunder och hon kände en liten ström av ömhet välla fram igenom henne. Men sedan skakade hon på huvudet och rynkade pannan igen. Hon tänkte stå fast vid det hon hade bestämt sig för, att bli besviken och behandlad som luft var något hon var innerligt trött på. Om hon veknade nu så skulle det bara börja om igen, och han skulle charmera henne, hon falla till föga och så var cirkusen igång igen... En trist djäkla cirkus dessutom! Hon hade varit med denna plågsamma föreställning så många gånger nu att hon kunde den utan och innan. Och hon kände sig mer som det hårt dresserade och svårt olyckliga lejonet, än som den feta och rika cirkusdirektören. Att leva så här var något hon vare sig blev lycklig, fet eller rik av! Vare sig rik på kärlek eller pengar. - VAKNA!! sa hon och ruskade honom omilt ännu en gång. Han vaknade med ett ryck och höll på att nocka henne när han rusade upp från stolen. Hon stirrade argt på honom och väntade tills hans blick klarande så mycket att hon förstod att han äntligen var vid medvetande och kunde höra henne. - Kan du gå och lägga dig i din egen säng? sa hon och såg på honom med smala ögon. Han stirrade på henne några ögonblick och gick sedan ut ur hennes rum, men utan att stänga dörren efter sig. Hon suckade, och började raskt klä av sig. Allt hon kunde tänka på just nu var att äntligen få sova, för hon var fruktansvärt trött efter dagens evighetspromenad och det senaste dygnets gråtande. Precis när hon hade lirkat av sig bhn och var i färd med att få av sig de svarta trosorna så dök han upp rakt framför henne, med grogglaset i handen nu påfyllt med mer dricka. Hans mörka blick och ansiktsuttryck fick henne att stelna till. - Vart tror du att du ska ta vägen? sa han med en mörkare röst än hon var van att höra hos honom. Sticka igen, eller?! - Jag tänkte gå och lägga mig!! fräste hon och tänkte ta ett steg framåt, men stannade igen när han gjorde samma sak och plötsligt stod i vägen för henne. - Var har du varit? - Ute! Ute och gått. På stan. På bio. Och vad fan har du förövrigt med det att göra?! Du kommer och går som du vill! Skulle inte jag ha lika stor frihet att göra det jag också då?! Hon tänkte sträcka ut handen och putta undan honom, men hans ansiktsuttryck och det svarta i hans blick fick henne att tveka. Han höjde inte rösten, men hans tonfall var mer effektivt än ett hårt knytnävsslag: - DU! Du pratar inte till mig på det där sättet. Du lägger av med det. NU. Hon stod och kände pulsen slå hårt i bröstkorgen på henne, och det svindlade till. Någonting i detta var annorlunda än något annat som någonsin hade hänt mellan dem. Någonting i hans röst, gjorde att hon blev stående med halvöppen mun. Redo att börja käfta emot, men oförmögen att göra det. Hon visste inte hur många sekunder som hade gått när han återigen tog till orda, men samma mörka och hotfulla röst: - I kväll är det du som håller käften, för en gångs skull. Och du rör dig inte en millimeter innan jag har sagt till dig att göra det! Men viktigast av allt, ikväll ska du LYSSNA på mig. Hon kunde knappt tro att det var sant, att han stod här rakt framför henne, så nära att hon kunde känna den lätta spritdoften från hans mun och den varma andedräkten mot sitt ansiktet. Och sa sådana ord! Det var overkligt att han pratade till henne så här. Hon ville skaka på huvudet och väcka sig själv ur denna mardröm, men det gick inte. Som om det hände någon annan så noterade hon att en brännande känsla blixtsnabbt spred sig från pannan och bröstkorgen, som en eld ner mot hennes nakna kön. I samma sekund som hon tänkte att hon borde klappa till honom så kände hon att hennes ansikte flammade till, och hon insåg med ens med knivskarp skärpa hur naken hon var där hon stod framför honom. Hon rodnade!! Som en skolflicka, som gjort något dumt. Som en oskuld som för första gången står naken inför en man. Och hon kunde inte vika undan med ögonen, hans mörka blick naglade fast henne. - Om du tror att du kan sticka från mig igen, så tar du djävligt fel! morrade han och tog ännu ett steg närmre hennes blossande röda ansikte. Efter i natt så kommer du aldrig att göra om det. Inte om du vill ha kvar mig i ditt liv. Och från och med i natt så ska du tilltala mig som det anstår en vuxen kvinna, inte som en djävla tonåring! Hon kunde fortfarande inte få ur sig ett enda ord, ännu mindre ett ljud. Och det var någonting fruktansvärt ovanligt för henne, att vara mållös. Även när hon inte pratade så var hon sällan helt knäpptyst, eftersom hon omedvetet i tid och otid brukade ge ifrån sig alla möjliga små ljud. Han njöt av tystnaden. Av att hon äntligen höll käften, men ändå stod kvar och lyssnade på honom. Och han kände att det var mycket han hade att säga henne, innan han tänkte låta henne gå och lägga sig för natten. Och ändå.. Han blev plötsligt medveten om att hon stod helt naken och stilla bara någon decimeter ifrån honom, och kände med ens en enorm lust att ta henne. Denna känsla var förvirrande för honom, mitt i all denna vitglödgade ilska, och han sög in ett djupt andetag luft för att försöka bli herre över situationen. När han blickade in i hennes stora, blå ögon så förstod han med ens att hon också kände lust i just denna sekund. Det fick honom att bli kall igen, och han bestämde sig för att hon inte skulle få ut det av natten som hon längtade efter just nu. Inte alls som hon hade tänkt sig i alla fall. Och inte med en gång. Hela hennes kropp verkade skrika efter att bli berörd, så han uppbådade hela sin viljestyrka och lät bli att röra vid henne. I stället lyfte han långsamt sitt grogglas till munnen och tog en klunk av drinken, utan att släppa henne med blicken en enda sekund. Hon kände hur hon darrade, av anspänning och trötthet och kanske en aning av upphetsning. Hennes bröstvårtor hade plötsligt blivit mörka, små och stod rakt ut som två mogna bär. Mitt i all detta kände hon sig förnedrad, och förvirrad. Samtidigt som hennes hud skrek efter hans beröring, efter hans mjuka händer och varsamma smekningar så kände hon fortfarande starka impulser att slå honom. - Du ska lyda mig i natt, upprepade han med lugn röst. Hon nickade, ofrivilligt. Och rodnade om möjligt ännu mer. Han log ett bistert leende och fortsatte med den långsamma tortyren: - Du ska säga det, jag vill höra dig säga det! Säg att du kommer att lyda mig, att du kommer att göra exakt som jag säger. - Jag kommer att göra exakt som du säger, mumlade hon med grötig röst och hörde sin röst som om den vore långt bort och tillhörde någon annan. - Jag kommer att göra exakt som du säger, Härskare, heter det! sa han rappt. - Jag kommer att göra exakt som du säger, Härskare! svarade hon lika mekaniskt. Han log igen, och tog ett kort steg bakåt för att kunna se henne bättre. Sedan sänkte han långsamt blicken och lät den vandra över hennes nakna kropp. Han såg hennes styva bröstvårtor och kände hur det hettade till i hans kön och medan han lät blicken fortsätta neråt så började det fyllas av blod och dunka av hans hårda pulsslag. Hon var helt slätrakad, nyrakad dessutom. Precis så som han älskade att se henne. Han tyckte sig se att hennes fylliga blygdläppar redan hade börjat öppna sig, men skakade på huvudet åt det. För det borde han ju knappast kunna se när hon stod rakt upp med benen ganska tätt ihop. Han gick långsamt runt henne och insöp anblicken av hennes fasta, muskulösa och ändå mjuka stjärt. Denna kvinnliga prakt hade alltid denna hetsande verkan på honom, även när han var stressad och egentligen inte hade tid att tänka på sånt. Om hon svassade förbi honom naken, medan han försökte pissa på mornarna så brukade det var som förgjort att lyckas efter det. Hon visste det, roades av det och brukade ibland reta honom genom att ställa sig och smeka sig själv rakt framför honom. Även om han bad henne att lägga av, så brukade hon inte ge sig förrän hon hade uppnått det hon ville. Att få se att hans kropp och kön reagerade positivt på hennes kropp och kurviga kvinnlighet. Inte förrän han ofrivilligt hade fått fullt stånd brukade hon skrattande ge sig och gå därifrån, men då var det ju så dags för då kunde han omöjligt pissa utan att stå på huvudet eller få skura badrummet efteråt. Nu stod hon bara helt stilla, paralyserad av hans vrede och bestämdhet. Och han tyckte till sin förvåning om det. Det var en skön omväxling att se henne som den utlämnade och hjälplösa. - Ställ benen bredare isär! sa han kort. Hon lydde tvekande, han kände för att rappa till henne med något för att få henne att lyda fortare och utan att ta sig tid att tänka först. Han såg sig snabbt omkring och fick syn på en linjal av plast som låg på hennes arbetsbord en bit bort, efter att ha tagit två korta kliv och ställt ifrån sig grogglaset och snappat till sig linjalen så återvände han till hennes nakna akter. Han rappade till över hennes vackra skinkor, innan någon annan tanke fick honom att ändra sig. Hon stelnade till, och höll tillbaka ett ljud av förvåning och smärta. Han hörde det och rappade till henne ett par gånger till, samtidigt som han med tydlig och ganska hög stämma sa: - Detta straff får du för att du inte gjorde som jag sa, med en gång, utan tvekan. När jag säger till dig att göra någonting, ska du lyda omedelbart. Om du tvekar så mycket som ett par sekunder så vet jag att du i din envisa hjärna redan ifrågasätter min vilja. Och i kväll ska du lyda mig, utan förbehåll och utan så mycket som en sekunds tvekan!! ÄR DET FÖRSTÅTT? - Ja, Härskare! svarade hon med grötig röst. Han rappade till henne ytterligare fem gånger, på de allt rödare skinkorna, men besinnade sig sedan. Att han kände sig så här upphetsad av situationen gjorde honom något förvirrad, och lite bestört över sig själv. Det kändes overkligt. Men samtidigt så hade kåtheten tagit överhanden nu, och han kunde inte sluta leka denna lek. Vreden och oron han hade känt under kvällen och natten pulserade som en glödande och uppdämd energi inom honom. Och hans moral och blygsel var som bortblåst. Han sträckte ut en hand och smekte mjukt över den hettande huden på hennes stjärt, bara för att sedan få en ny oemotståndlig impuls. På bara någon minut så hade han fått av sig byxorna och kalsongerna, och stod helt naken tätt bakom henne. - Vänd dig om! beordrade han henne. Hon gjorde som han sa, utan tvekan den här gången. - Ner på knä och öppna din stora mun, kvinna! Han väntade inte många sekunder efter det att hon hade lytt hans order innan han ovarsamt körde in sin bultade och tjocka kuk mellan hennes läppar. Ett svagt stönande undslapp honom när han kände hettan och fukten sluta sig om hans lem och när hennes tunga rörde sig mot undersidan av den så tog han reflexmässigt tag i hennes huvud och höll fast det. Om hon rörde sig nu så skulle han komma med en gång, så kåt var han vid det här laget.. Efter att ha stått med slutna ögon, en hand på hennes bakhuvud och kuken långt in i munnen på henne en stund så började han långsamt röra sig ut och in. Han knullade hennes mun i lugn takt, och med slutna ögon. Och njöt samtidigt av tystnaden. När han återigen började närma sig en utlösning, så drog han ut kuken och drog i hennes hår till dess att hon stod upp med huvudet lätt bakåtböjt och halvslutna ögon. - Nu ska du få känna på lite mer spö, som straff för att du har ränt ute på stan hela kvällen och halva natten! sa han och drog henne med sig mot hennes fåtöljen. Han satte sig ner och drog henne mot sig. - Lägg dig över mitt knä! När hon låg över hans knä, med armarna framåt och huvudet neråtböjt mot golvet, så smekte han hennes rygg och skinkor och njöt av synen framför sig. Sedan tog han upp linjalen igen och måttade ett slag mot hennes inbjudande rumpa, men stannade precis innan och sa tyst och mjukt: - Nu tänker jag bestraffa dig, för att du varit så stygg och olydig mot mig. Och jag tänker ge dig precis det du behöver. Jag vet att det kommer att kännas, men det kan inte hjälpas. Och du kommer att tacka mig efteråt. Nu vill jag att du räknar varenda slag och säger till mig hur många de var när jag är klar! Om du tappar räkningen och inte kan tala om det för mig efteråt, så kommer du att få somna utan att ha blivit tillfredställd. Han började slå, med stora skickliga och snabba rörelser. Han slog rytmiskt, och rappt. Och ljudet när slaget träffade gjorde honom om möjligt ännu kåtare. Det påminde på något märkligt sätt om det ljudet som kan uppstå ibland när kuken smaskar ut och in i fittan. Hon låg märkligt nog alldeles tyst framför honom, bortsett från några små stönande ljud som undslapp henne då och då. Tid och rum verkade upplösas, och han kände sig lika omtöcknad och drogad som hon gjorde. Rytmen, och ansträngningen, fick honom att känna en varm och hettande känsla inombords. Han kände en så stor ömhet inför henne, samtidigt som han verkligen ville låta henne lida för all smärta och oro hon hade orsakat honom genom årens lopp. Att han visste att det inte var hennes fel att hon var så snabb på att springa och gömma sig, gjorde inte saken lättare för honom att klara av. Och dessutom så hade han haft ett så enormt tålamod med hennes hetsiga temperament och plötsliga nycker att deras förhållande stundtals hade varit ett heltidsarbete. Han hade stått ut för att han i grund och botten älskade henne vansinnigt mycket, men nu hade hon gått för långt! Bortsett från att hon dessutom hade brutit mot ett löfte som hon avla väldigt tidigt i deras förhållande. Det var ett han hade avkrävt av henne en gång, när hon efter att han skrivit ett upprört och ifrågasättande brev till honom hade försvunnit i tolv timmar. Det var när de fortfarande bodde långt ifrån varandra, och han hade blivit utom sig av oro. Eftersom saker i brevet verkligen hade gjort honom rädd för att förlora henne. Då hade han tvingat henne att lova att hon aldrig skulle göra om det, att hon aldrig skulle försvinna på det sättet igen. När hans arm började värka, och en del av hans frustration började lägga sig, så måttade han de tio sista hårda rappen. Efter att det sista rappet hade fallit, så la han lugnt ifrån sig linjalen och lät sedan handen vila på hennes ryggslut. Svetten rann om honom, och han kände sig på något märkligt sätt befriad och lugn. När hans puls lugnade ner sig och han kände att hennes tyngd över hans ben började bli besvärande så frågade han henne med silkeslen röst: - Nå? Hur många slag blev det? - 56, Härskare! svarade hon ögonblickligen. Han kände hur nackhåren reste sig på honom. Hade han verkligen utdelat så många slag?? Det chockade honom en aning, men han förstod att hon hade räknat noga. - Res dig upp! Hon reste sig upp, med ganska långsamma och något mödosamma rörelser. När han gjorde det samma, och ställde sig tätt intill henne så sänkte hon blicken mot golvet, och hennes hår föll fram över ansiktet. Han kände ingenting annat än en stor kärlek och en enorm ömhet för sin vackra och lydiga kvinna, när han drog henne mot sig och lyfte undan hennes hår. Han fäste håret bakom hennes öron, och tog tag i hennes haka för att lyfta upp hennes vackra ansikte mot sig. När han såg att hennes ansikte var flammigt av tårar, så blev han rädd och utbrast: - Nej men gumman!! Men hon öppnade ögonen och mötte hans oroliga blick. Det han såg där fick honom att tystna och känna ett stort lugn. Hon var inte arg, och inte ledsen på honom. Allt han såg i hennes ögon var mildhet och kärlek. Tiden var utan betydelse. Hur länge de stod och såg varandra i ögonen var svårt att säga, men det fanns inte längre någon brådska eller någon tvekan. När han böjde sig fram och lät sina läppar och tunga möta hennes, så visste han att hon inte skulle backa undan. Han visste också att hon inte skulle öppna munnen och börja tala, att hennes rationella Jag inte skulle ta över och få henne att försöka ta kommandot över situationen. Så som hon så ofta brukade göra i de känsligaste ögonblicken, just när han kände att hon mjuknat och släppt honom inpå livet på riktigt. Och när han nu kysste henne mjukt och varligt och sedan allt hungrigare och djupare, så visste han också att hon skulle följa honom i denna kärleksdans, och inte i all ängslan försöka föra. Nu var han äntligen nära, på riktigt. Och hon tänkte inte finta, fejka eller försvinna. Hon stod här inför honom, naken, blottad och lydig. I all sin mjuka kvinnlighet. Han började darra när han tänkte på att han skulle ta henne nu, på precis samma sätt som han hade tagit henne den första gången de älskade. Mjukt, bestämt och kärleksfullt. Utan oro, med en känsla av frihet och frid. Då, när han för första gången hade rört vid hennes nakna kropp och känt hennes underbara doft, så hade det känts som att komma hem. Och han hade fått en känsla efteråt, att detta var den sista kvinnan han skulle komma att älska med. Ingen annan var rätt, ingen annan passade honom som denna vackra och otroliga kvinna. Hon var fortfarande stilla, men foglig under hans krävande tunga, och gjorde inte en ansats till att röra sig utan att ha blivit tillsagd att göra det. Så han släppte hennes mun med sin och mumlade med het andedräkt mot hennes hals: - Nu ska du klättra upp i sängen, och lägga dig på rygg. Och efter att vi har älskat så ska vi sova, och du ska ligga på min arm. Och hädanefter ska du aldrig mer fly från mig. Hon gjorde som han sa, med sömngångaraktiga rörelser. Och snart kom han upp efter henne, klättrade darrande upp mot hennes väntande sköte och heta kropp. När han befann sig över henne, så riktade han in sin bultande hårda kuk mot hennes blöta och väntande fitta. När han sjönk in, i en bestämd och djup rörelse så gnydde hon till. Han började långsamt röra sig ut och in, och njöt så att det nästan gjorde ont i honom. När han kände att han var nära, så lyssnade han till hennes flämtande andhämtning och förstod att hon inte var långt bort från klimax hon heller, så han stannade till och började röra sig oändligt långsamt. Med nästan skruvande rörelser gled han fram och tillbaka över henne. Hennes fitta började långsamt krama rytmiskt om hans kuk, och han hörde att hon långsamt tippades över kanten och kom i ett utdraget och ordlöst läte. Sekunden efter kunde han inte stoppa den uppdämda floden längre, orgasmen exploderade någonstans innanför hans pannben och i ryggslutet och han pumpade in sin säd långt in i henne. Länge efter låg han ihopsjunken över henne, utom sig av njutning och kärlek. Den strömmande in över honom som varma tidvattensvågor, och han fick bemöda sig för att lyckas öppna ögonen och resa sig upp på ena armen. Efter att ha smekt hennes svettiga ansikte ett tag och fått bort alla små hårslingor så böjde han sig ner över henne och kysste henne mjukt på den svullna munnen. Hon slog slött upp ögonen och såg med dimmig blick upp i hans. |