|
Förlorade i paradiset |
|
| Författare: TG (tellusguy2002@yahoo.se) | |
| Inlagd: 7 feb kl. 19:49 | |
| Läst: 8779 ggr |
| När Du läst novellen, skicka gärna en rad och berätta vad Du tyckte! Den gryende dagen var redan varm, trots att det ännu var tidigt på morgonen. Solen gassade redan ordentligt från öster och gjorde så att det azurblå vattnet glänste som glas. Några få vita moln syntes på den upplysta himlen och deras smala strimmor förutspådde ytterligare en härlig dag. Vågorna bröts i en outtröttlig sång mot den kritvita stranden som var som sammet att vandra på. Högt i det blå ackompanjerades vågorna av några skriande måsar som gledflög på den gynnsamma vinden. Uppe på sluttningen på en klipphylla som gränsade till skogsbrynet låg bungalowen. Delvis skyddad av några stora gröna palmer mot den värsta solen. Byggd av vit kalksten och timrade ytterväggar såg den primitiv på utsidan och knappt beboelig. På insidan fanns alla bekvämligheter som man kunde önska sig. Från altanen som sköt ut över klippkanten på kraftiga bjälkar ledde en smal L-formad trappa ned till stranden. Han vaknade långsamt till, sträckte ut armen och kände efter. Ingen där. Han klev upp och gick ut till badrummet för att sätta igång duschen. Att döma av ljuset som silade in genom det vågiga glaset var det på väg att bli ytterligare en perfekt dag i paradiset. Väl inne i duschen lät han det varma vattnet skölja bort den sista dåsigheten och han kände hur kroppen vaknade till liv. Trots att det somnat sent i varandras armar efter en lång och njutningsfull älskog föregående kväll, kände han sig fräsch och utvilad. Schampo i håret och tvål på kroppen, han skulle kunna stå under den mjuka strålen ytterligare en stund men en kurrande mage gjorde sig påmind och sade att det var bäst att sätta lite fart. Han klev ur duschen, tog en handduk från hyllan och virade den runt midjan. Han synade sig i spegeln. Det var dags att raka sig. Imponerande hur mycket skäggstubb som hann växa ut bara på en dag. Det måste vara värmen tänkte han. Mannen i spegeln tittade tillbaka och visade upp ett brunbränt anlete och en kropp för den delen. Färgen hade han fått under flera dagars hårt slit i solen, uppe på kullen på bungalowen. Resultatet av ett tappert försök att ordna så att den gamla vindsnurran skulle ge ifrån sig lite ström. Nu fungerade den hjälpligt sedan han bytt ut några sönderrostade bultar och smort de rörliga delarna. Det hårda arbetet på ön gjorde honom gott. Det var skönt att få ta i, att arbeta fysiskt med händerna och se resultatet på en gång, till skillnad från hans vanliga jobb annars. Vistelsen hade hittills haft god inverkan på honom. Det hade han känt redan första dagen. Det var som alla mentala oväsentligheter och problem försvann gradvis på den här ön. Man kände sig ren som människa. Med löddret runt hela ansiktet lät han hyveln skära bort stråna drag efter drag. Han sköljde hyveln och torkade av ansiktet. Han ropade hennes namn men fick inget annat än tystnad till svar. Han log för sig själv och trodde nog att han visste vart hon hade tagit vägen. Hon hade säkert stigit upp i gryningen för att måla. Han letade fram en ren skjorta och körde ned den i jeansshortsen samtidigt som han gick ned för trappan till köket. På bänken låg flera skal av pressade apelsiner som hon gjort juice på och druckit innan hon gett sig av. Han började göra frukost. Satte på lite kaffe och kokade upp vatten till äggen. Visslande dukade han fram lite gott och blandat, diverse småplock. De varma dagarna gjorde så att man faktiskt åt mindre, man orkade helt enkelt inte. När han dukat fram nästan all frukost ropade han på nytt efter henne utifrån altanen, men igen utan resultat. Han stängde av spisen och gjorde sig klar att gå och söka henne när plötsligt katten strosade in och jamade fordrande. Efter en helnatt med äventyr i skogen var det nu dags för lite mat innan han gick iväg, annars skulle han inte vara mycket värd i kattens ögon framöver. Nere på stranden vid trappans fot spanade han åt båda hållen längs stranden, men kunde inte se henne någonstans. Då fick han syn på hennes fotspår i den blöta sanden som tidvattnet fuktat på sin väg ut om ebb. Han log för sig själv, för han borde kunna ha gissat att hon skulle gå bort till klippröset som låg vid den avsmalnande änden av stranden. Det hade blivit hennes favoritställe under tiden på ön. När han rundade den smalaste delen där stranden böjde av fick han syn på henne. Där stod hon med ryggen mot honom. Helt uppslukad av sin målning och av den rosa flamingon som var motivet. Otroligt nog hade det magnifika djuret kommit tillbaka för andra dagen i rad. Hon lade fundersamt huvudet på sned och studerade kritiskt resultatet av penselns arbete. Tydligen nöjd, lade hon ifrån sig penseln och började torkade sig med en trasa om händerna. Han närmade sig båda två försiktigt, noga med att inte skrämma iväg fågeln. Innan han hann säga något hälsade hon honom godmorgon och upplyste honom om att vinden låg på och hade fört med sig doften av hans rakvatten. Den stora flamingon började tydligen känna sig otålig nu när lockmaten var slut och vadade långsamt bort från dem i riktning mot vassen. Han lade armarna runt hennes midja och kysste henne i nacken. De önskade varandra godmorgon och kramades lite. Hon frågade vad han tyckte om tavlan som nästan var klar, förutom några detaljer. Den såg bra ut; tydliga drag och mycket naturkänsla. Han tog staffliet under armen, hon korgen med alla målargrejorna och tillsammans gick de hand i hand hemåt. På återvägen berättade hon upphetsat i detalj om hur lyckats få flamingon att stå så länge och tålmodigt låta sig avbildas på duken. Han dukade fram det sista av maten medan hon gick upp för att fräscha till sig lite innan frukosten. Han hällde upp kaffet och vände sig om för att ropa just som hon kom ned för trappan. Gud vad vacker hon var! Hon hade satt upp håret med ett sidenband och tagit på sig en blus som hon knutit upp på magen. Mellan blusen och de marinblå kakishortsen kunde man se magen. På den syntes resultatet av många timmar aerobics, den var fast och platt som en pannkaka. När hon gick förbi honom kunde han inte bärga sig utan drog henne tätt intill sig och luktade på henne. Mmm… Ljuvliga varelse! De kysstes och kramades ett tag innan de kom på att de nog borde äta frukost. De lät sig väl smaka maten. Fast vädret var varmt och man inte åt mycket blev man i alla fall jämt jättehungrig. Det var ett stort mysterium hur det kunde bli så. De pratade om vad de skulle hitta på under dagen och kom fram till att det vore roligt och samtidigt spännande att besöka borgen som låg ute i bukten på en liten korallö på andra sidan ön. Det var ebb nu och borgen som låg en bit ut från stranden kunde endast nås till fots när det var ebb. Idag verkade vara en bra dag för en sådan utflykt. De avslutade frukosten, plockade undan och gjorde sig klara att ge sig av. Han packade ned ett par saker att ta med på utflykten; lite mat och vatten samt kameran utifall det fanns några nya vackra vyer att plåta. Under tiden han väntade på att hon skulle bli klart, tog han fram kartan och studerade den fundersamt. Den hade han fått av en gammal fiskare flera veckor tidigare när åkt för att proviantera vid handelsstationen som låg ett par timmars båtfärd bort. Han hade då kommit i samspråk med den gamle fiskaren där denne stod och lagade sina nät nere vid bryggan. Under samtalets gång hade den väderbitne mannen berättat om den lilla korallön och dess borg. Fiskaren menade att det var någonting mystiskt med det hela. Ingen visste hur eller när borgen hamnat där och inte heller vad dess syfte då varit. Han mumlade vidare något om något spökskepp och pirater. Sedan hade den gamle gett honom den antika, spröda karta och sagt att platsen var värd ett besök. Inte minst för den fantastiska utsiktens skull. Förgäves hade han först vänligt men bestämt protesterat och sagt att han inte kunde ta emot kartan som såg värdefull ut. Gamlingen hade bara lett, puffat på sin pipa och sagt att han kände på sig att det vore rätt att ge bort kartan till honom. Den gamle mannens berättelse fick honom att le eftersom den syntes honom lite väl fantasifull. Samtidigt hade fiskaren verkat så säker och framhärdande i sin berättelse... Nåja, han vek ihop kartan och packade klart de sista grejorna i ryggsäcken. De satte av längs klippavsatsen längs skogsbrynet bakom bungalowen i riktning mot andra sidan ön. Redan efter en kort bit in i skogen fann de en smal slingrande stig som banade sig väg genom vegetationen. Den var delvis igenväxt på sina ställen, vilket vittnade om att den inte använts på länge. De hade ingen machete att ta sig fram med och var därför hela tiden tvungna att gå runt eller klättra över hinder för att kunna ta sig framåt. Detta gjorde marschen genom den gröna väggen än jobbigare. Den klibbiga hettan gjorde också sitt till. Ju längre in mot öns mitt de tog sig, desto oländigare blev terrängen. Plötsligt glesnade träden och skogen öppnade sig. Det visade sig vara en stor glänta mitt i intet. De betraktade häpet dammen som blänkte med spegelyta. Det kristallklara vattnet fylldes på från ett litet vattenfall som störtade fram över den klippkant som utgjorde en naturlig del av gläntan. De stannade för att vila sig och passade på att dricka några klunkar vatten. Svetten rann i floder och svalkan som skuggan gav var välkommen. När de pustat ut några minuter, hävde han upp ryggsäcken på ryggen igen och de fortsatte därefter sin vandring mot viken på andra sidan ön. Terrängen var inte fullt lika besvärlig på den här sidan gläntan. Lika tät och snårig som skogen varit hela vägen utan avbrott, lika tvärt upphörde oländigheten och övergick till en vit sandstrand. De var äntligen framme på andra sidan! Därute i bukten, längre ut än de trott att det skulle vara, låg korallön. Borgen reste sig ståtlig mot skyn. På denna sidan ön såg man att skillnaden mellan ebb och flod var stor, tydligt markerad med tång och snäckor som ett övre märke för hur högt tidvattnet nådde vid flod. På väg ut mot borgen sprang hon i förväg, helt uppslukad av alla snäckorna som hon fann. Hon visade honom gång på gång nya snäckor, en vackrare än den andra. Det var fascinerande att se hur mycket havet hade att erbjuda i djur och växt väg. Sedan började hon lekfullt stänka ned honom och springa iväg. Det hela slutade med att han låtsas-sväranade jagade henne i någon slags kapplöpning den sista biten över till stranden på andra sidan. Hon vann överlägset och kallade honom retsamt för gammal och skröplig. Det faktum att hon inte hade en stor ryggsäck att släpa på tycktes inte spela någon roll i sammanhanget. De satte sig ned i sanden och pustade några minuter för att återhämta sig från språngmarschen. Under tiden skådade de uppåt och studerade imponerade borgen som majestätiskt tronade på den högsta delen av ön. De konstaterade att den såg ytterst välbehållen ut, trots att den verkade vara väldigt gammal. De påbörjade den mödosamma klättringen uppför den branta sluttningen, som bara erbjöd enstaka stenar och rötter att hålla sig i. På vissa ställen fick man vara extra försiktig för jorden var väldigt lös och det var långt ned. Efter två tredjedels klättring var de tvungna att på nytt ta en paus. De tog lite vatten ur fältflaskan och lät sig väl smaka. Struparna var torra som ökensand och vattnet svalkade gott. När de tittade sig omkring kunde de se ganska långt. Några grannöar skymtade vid horisonten och när de blickade in mot ön varifrån de kommit, kunde de till och med se gläntan, dammen och vattenfallet som spelade på avstånd. Hela synen var intensiv i sin prakt. Väl uppe vid borgen och muren som omgärdade den, kunde de inte se någon port eller större ingång. De började gå längs muren för att, om möjligt, finna en ingång. Efter ett femtiotal meter fann de något som kunde vara en ingång. Egentligen var det snarare en spricka i muren som de kunde klättra igenom in på borggården. När de till sist forcerat muren genom sprickan och stod på borggården var det första som slog dem hur tyst det var. Inte en s ljudet av fåglarnas sång eller havets bränningar mot stranden långt nedanför hördes. Det andra som var märkligt var att borggården och borgen i sig borde ha varit i betydligt sämre skick än de egentligen var. Det växte inte något ogräs på gården och stenarna var inte ens särskilt mossbevuxna. Tvärtom såg det ut som soldater hade marscherat där dagligen och på så sätt hålligt vildgräset och förfallet borta. De såg sig omkring och fick syn på ett valv i skuggorna som tycktes kunna led upp i det högsta tornet. Han gick först upp för de grovt uthuggna trappstegen som vindlande förde dem uppåt mot tornets topp. Däruppe rådde samma märkliga tystnad som nere på gården. Utsikten var något särskilt. De intensiva solstrålarna lyste upp scenariot som bredde ut sig framför dem vart de än skådade. Doften av havets sälta, den blå himlen och horisonten som smälte samman med havet vid oändlighetens rand skapade tillsammans ett fyrverkeri av intryck som gjorde dem andlösa. De stod hänförda under en lång stund och bara njöt. Hennes hår glänste i det starka ljuset och smälte i perfekt i den vackra vyn. Det kändes som människa och natur inte kunde komma varandra närmare utan att smälta samman. Han smekte hennes nacke och omfamnade henne bakifrån. Hennes hud var solvarm och len som siden. En lätt smak av salt blandades med hennes parfym för varje fjäderlätt kyss som han täckte hennes nacke med. Hon vände sig om, sökte och fann hans läppar. Mjuka kyssar som smakade och prövade. Deras tungor började tala med varandra i en våldsam åtrå. Hon lade armen runt hans nacke för att dra honom närmare intill sig. Hennes händer smekte hans nacke och rygg. Hans händer förblev inte heller overksamma utan gav sig ut på en egen upptäcktsfärd längs hennes kropp. Deras sinnen började kommunicera osynligt med varandra; de gav löften som deras kroppar hetsigt åtog sig att infria. Han smekte hennes ansikte, hals och skuldror. Han slickade henne på halsen och kände hur hennes hud var. Små jämranden och lätta stön fyllde tystnaden mer och mer när de tog för sig av varandra. Hennes fingrar spelade över hans mun och han sög girigt in ett av dem i munnen samtidigt som hans högra hand fann ett av hennes bröst och genast började massera det i försiktiga cirklar. Hon knäppte upp några knappar i skjortan så att hon kom åt att smeka hans bringa. Vad härligt det var att känna hennes mjuka, kärleksfulla hand mot huden. De stod tätt intill varandra och kropparna kommunicerade utan att ord var nödvändiga. Han smekte hennes ryggslut och lät händerna glida vidare ned mot skinkorna. Han greppade dem och de passade så perfekt i hans händer. Fasta låg de hans handflator och gjorde det möjligt för honom att dra henne än närmare sig. Hon fortsatte sin utforskande resa över hans kropp. Händerna smekte midjan och fann hans svullna upphetsning som putade under shortsen. Hon kurrade och masserade honom utanpå i cirklande rörelser. Han kunde inte hålla tillbaka ett kvävt stön när han utsattes för behandlingen och hårdnade. Han styrde henne mot en enkel, blankpolerad stenbänk som var uthuggen i tornmuren bakom dem. Milt föste han ned henne på bänken samtidigt som han drog av sig skjortan och lade den under henne. Han kysste henne på munnen, halsen, brösten, över allt. Under tiden berättade han viskande för henne hur mycket han älskade henne, hur väldigt speciell hon var. Han viskade att det underbaraste var att få somna tillsammans, eftersom det innebar en ny dag och ny möjlighet att vakna upp tillsammans. Hon lade händerna på hans huvud och kunde se hur han knäppte upp översta knappen i hennes blus och kysste huden som blottades i glipan. Nästa knapp öppnades och en ny kyss placerades längre ned. Han knäppt upp knapparna, löste upp knuten som höll blusen samman. Sedan sköt han den bakåt över axlarna på henne. Då kunde han se hur hennes bröstvårtor pekade hårda utåt och stolta reste sig i vårtgårdarna. Han knäppte upp knappen i hennes shorts och hon upp höfterna för att hjälpa honom att ta av dem. Där var hon! Naken som Moder Natur skapat henne en gång, låg hon framför honom. Vilken syn. Han insöp girigt varje detalj av hennes kropp. Han sköt henne försiktigt bakåt så att hon fick stöd mot muren och knäböjde mellan hennes ben. Hon lade ena foten på hans axel och lät den andra ta stöd mot muren. Hettan som strömmade ut från hennes inre var som lava, mycket hetare än sommarsolen som gassade i zenit ovanför deras huvuden. Försiktigt smekte han venusberget och de yttre blygdläpparna. Hon var våt. Hans finger fuktades av hennes upphetsning. Han fann hennes safter och doft mycket upphetsande och smakade henne på sitt fuktiga finger. Mjukt masserade han skåran upp och ned, åt höger och vänster med långsamma rörelser. Hon stönade svagt och flämtade till när hans fingrar stötte på den lilla rosa knoppen. Med ena handen särade han på blygdläpparna medan den andra bearbetade hennes kittlare i roterande rörelser. Lukten av salt hav och sol blandades med den intima doften av kvinna. I sin halvliggande ställning på bänken förde hon ned händerna under sina skinkor och särade uppmuntrande på blygdläpparna så att hennes kön kom att ligga helt öppet framför honom. Mörkt rosa lyste det mot honom och han lät sig väl smakas av henne. Tungan lapade försiktigt på och runt klitoris samtidigt som han lät några fingrar glida in och ut i slidöppningen. Hon stönade högt och kurrade under hans behandling. Han reste sig upp och hon hjälpte honom av med shortsen. Sedan stod han där framför henne med sin upphetsning pekande rakt ut. Hon log när hon såg hans lem och dropparna av upphetsning längst ute på toppen. Hon böjde sig framåt, greppade staken med högra handen och smekte honom upp och ned. Han slöt ögonen, lutade huvudet bakåt och njöt. Andhämtningen blev snabbare. Hennes han var så skön. Med den ena handen i ett fast grepp runt roten och den andra masserande under pungen, smekte hon honom och kunde se att han njöt ohämmat av hennes behandling. När hon först lät tungan spela över ollonets känsliga undersida och sedan massera hela toppen stönade han högt. Med långsamma drag fuktade hon hela honom tills han var nära att explodera, så skönt var det. Till största delen tog hon hela skaftet i munnen så långt som att handen vid roten stoppade. Munnen lämnade en glänsande salivspår på sin återgång mot ollonet. Hängivet förde hon förhuden upp och ned med bestämda drag. Munnen sög istället girigt in en av hans kulor. Han stönade. Hon stönade. Givande och tagande i symbios. Hon återgick snart till att kraftfullt suga honom med hans hand om nacken. I samförstånd lutade hon sig bakåt med armbågarna som stöd mot bänken medan han ställde sig mellan hennes lår. Båda två var redo att förenas. Han lät lemmen spela över kittlaren och fuktas av hennes safter genom att föra den upp och ned mellan läpparna. När han till sist trängde in i henne, lyfte hon höfterna för att välkomna honom på halva vägen. Väl inne och förenade, låg båda stilla och njöt av den andres närvaro en stund. Långsamt började han röra sig. Mjukt och i en underförstådd rytm förenades de båda till ett, inga ord behövdes. Deras kroppar talade sinsemellan genom blickar och smekningar. Allt som de ville säga sades utan att et ord kom över deras läppar. Det var ingen idé att tala, för deras hjärtan svämmade över med känslor som den andre ändå förstod. Helst ville han kunna hålla om varje liten centimeter av henne samtidigt för att inte gå miste om något. Hon lade upp sina ben runt hans midja och manade på honom rytmiskt med fötterna pressade mot hans rygg. Han höll henne hårt och tätt intill sig medan deras upphetsning ökade och flämtningarna blandades med stön av njutning. Deras ögon hade kontakt under nästan hela tiden och själarna talade. Tillsammans arbetade de sig mot toppen. För varje stöt som han sköt fram mötte hon honom på halva vägen och på så sätt blev älskogen tät och intim. Han kände att orgasmen började närma sig och även hur hennes inre började dra ihop sig. Han smekte hennes klitoris med ett finger samtidigt som han stötar blev mer djupare och mer bestämda. För varje juck stönade de två högre och högre. Flodvågen som forsade fram genom deras inre förde dem mot kulmens rand Så nära toppen klamrade de sig fast vid varandra som två skeppsbrutna vid en boj med deras rörelser intensifierades utan att de märkte det. Han kände hur hennes fingrar borrade in sig i axlarna på honom mer och mer och hur han själv höll henne hårt om midjan. En sista tung stöt och de sveptes iväg samtidigt i orgasmens virvlar som två löv i en höststorm; flygande, skälvande, darrande, vackert, häftigt till sin natur. De skrek ut sin njutning och tillfredsställelse över föreningen. Tiden stannade; det måste den ha gjort och övergått till vakuum. Det kändes så i alla fall. Han tömde sin mjölk långt upp i henne och hon kramade honom rytmiskt i sitt inre tills sista droppen var urpressad. Tätt intill varandra låg de med slutna ögon med orgasmen långsamt ebbade ut De suckade tungt av tillfredsställelse i varandras armar. När de så småningom började bli varse om omgivningen, hade solen flyttat sig en bit. Tiden hade flytt. Älskogen hade varit så intensiv. När de blickade ut på nytt över vattnet fick de till sin stora förvåning se ett stort fartyg ligga för ankar i längre ut i bukten. Det såg ut att vara en gammal spansk galjon från 1600- talet. Hur hade den kommit dit? Den hade inte funnits där när de kommit upp i tornets topp, det var då ett som var säkert. Plötsligt hördes en dov knall från skeppet som åtföljdes av en smal rökstrimma från dess sida. De sköt med kanonerna. Tystnaden var spänd. Ytterligare tre kanonsalvor avlossades. Uppe i tornet tittade de på varandra frågande, men blev snart varse om ett fasligt liv nere på borggården som tidigare legat öde och övergiven. Skrik av vrede, ljudet av metall mot metall och allmänt tumult fyllde luften. Försiktig smög de sig steg för steg ned längs den vindlande torntrappan. När de nästan nått borggården ändrades oväsendet, precis som om källan var längre bort än tidigare. Snart tystnade larmet helt. Vad hade hänt? När de försiktigt tittade fram bakom öppningen in till gården syntes inte en levande själ till. Det hela var ytterst märkligt. De tittade frågande på varandra, ungefär som för att bekräfta att de inte var tokiga. Spända gick de försiktigt och avvaktande ut på innergården. Plötsligt fick de syn på något som låg på marken en bit bort. Det var en piratsabel, hur den nu hade hamnat där. I luften dröjde sig den fräna lukten av krut fortfarande sig kvar så smått. När de på nytt spejade ut över bukten såg de att det mystiska spökskeppet hade lättat ankar och höll som bäst på att hissa seglen. I vattnet, gled en mindre jolle fram med skummet yrande i fören. Figurerna i båten var samordnade och med effektiva årtag närmade de sig skeppet. En enda man i röd duk runt huvudet och vit skjorta stod i längst framme i fören och manade på roddarna. Från sin plats vid bröstvärnet såg de hur jollen nådde fram till det stora skeppet, hur männen ändrade henne och sedan firade upp jollen. Därefter lättades det ankar och skeppet girade ut mot det öppna havet. Den starka vinden fyllde seglen och förde fartyget snabbt framåt. I nästa ögonblick såg de från borgen hur skeppet löstes upp i tomma intet inför deras ögon. Nere på stranden stod de båda mållösa i flera minuter. Han tittade förvirrat på henne och hon på honom. Förbryllad frågade han henne om hon just upplevt detsamma som honom. Det tog ett tag innan de insåg att tidvattnet hade svängt och redan kommit in en bra bit. Plötsligt fick hon syn på något som blänkte i sanden; böjde sig ned och tog upp en handfull blänkande guldmynt. Här var beviset. Det hade inte varit en underlig dröm. Och sedan, ur tomma intet, som beställning, dök den gamle fiskaren från handelsstationen upp i en ranglig kanot. Han log ett tandlöst leende och frågade ifall de blivit fast på ön när tidvattnet svängde. Under återfärden mumlade mannen något om att tiden var outgrundlig och mycket kunde här ute under Guds himmel, det hade han minsann fått erfara. De såg på varandra. Han såg på varandra med sade ingenting, för de visste inte riktigt vad de skulle tro. Åter i bungalowen tog de en snabbdusch och fräschade upp sig lite efter eftermiddagens äventyr. Korallöns mysterier hade gjort dem hungriga och det var hög tid att laga till någonting att äta. Tillsammans började de laga mat med skymningen långsamt smög sig på ön och svepte in allt i sitt täcke. Ute hade solen börjat gå ned, de sista solstrålarna målade havets horisont i eldfärger. Det verkade vara oväder på ingång för vinden friskade i ordentligt runt knutarna och mörka moln tornade upp sig i allt snabbare takt över mörka himlavalvet. Han dukade fram tallrikar, bestick och glas. Korkade upp vinet och hällde upp lite i glasen för att dekantera. Otåligt tog hon en klunk ur sitt glas i väntan på att pastan kokade upp. Att dricka under matlagningen tyckte hon om. Det mörka riojavinet lade sig tungt på tungan och smakade utmärkt. Både han och hon älskade röda viner och i synnerhet mustiga riojaviner. Ute hade himlen under tiden blivit blygrå och i sällskap av dagens sista ljus började stora, tunga regndroppar falla på plåttaket. Stranden lystes för ett kort ögonblick upp av en ljungande blixt som direkt åtföljdes av en öronbedövande åskknall. Fönsterglasen skallrade av intensiteten. Naturens starka krafter talade respektfullt utanför. Regnet föll nu i en strid ström och spelade solo på taket. I skenet från stearinljusen åt de hungrigt av maten. Pasta med sås gjord på parmaskinka, sallad och ostgratinerade småbröd. Alltsammans sköljde de ned med generösa klunkar av vin. Det givna samtalsämnet under middagen var givetvis det märkliga de upplevt efter den passionerade ömhetsstunden i borgen. Faktum kvarstod, mynten de fann när de åter var nere på borggården hade inte funnits där när de tidigare passerat på vägen upp i tornet. När de ätit klart satt de och småpratade lite om dagen som varit och när han såg henne i det förtrollande skenet från ljusen kände han att det var det här som livet gick ut på. Han kände sig så lycklig, så komplett, här och nu tillsammans med henne. Han smekte hennes kind över bordet, hon svarade genom att lägga sin hand över hans och krama den. De satt tysta och såg på varandra ändra tills de påmindes om verkligheten av ytterligare en dundrande åskknall. De plockade bort det viktigaste efter middagen och lät resten stå. För att skingra skuggorna lite tände han fotogenlampan på spiselkransen ovanför den öppna spisen. Det kändes lite kyligt i stugan och därför beslöt han sig för att göra upp en värmande brasa. När den väl tog sig och började sprida sin knastrande värme i vardagsrummet, tog de glasen och resten av vinet och satte sig på fällen på varsin kudde framför de värmande lågorna. Vinet värmde dem inombords och de kände sig behagligt avslappnade där de satt i varandras sällskap och slöade. Han reste sig och gick bort till bokhyllan där han tvekande sökte längs bokryggarna. Strax satte han sig åter på kudden med hennes huvud i sitt knä. Han började läsa högt ur boken för henne medan ovädret rasade utanför med oavbruten styrka. När han avlutad den erotiska berättelsen lade han boken åt sidan och kysste hennes läppar. Novellens innehåll hade på nytt väckt deras åtrå. Han smekte hennes kropp överallt utanpå kläderna och masserade hennes sköte med handen. Hon gjorde detsamma med hans upphetsning som stod ut under jeansen som en flaggstång. Den goda maten och vinet, värmen från brasan och rytmen från det fallande regnet skapade en trolsk stämning som fångade dem i sitt grepp. De luktade på varandras halsar och drack av den andres doft. Liggande bredvid varandra på den stora, mjuka fällen betraktade de varandra. Utan att göra sig någon brådska klädde han av sig. Skjortan åkte över huvudet, jeansen ned över höfterna. Utan kalsonger att hålla staken på plats svajade den genast fram över linningen. Hon korsade armarna över brösten och drog den vita toppen över huvudet. De faste brösten gungade i frihet. Hon dem i sina händer och masserade de hårda bröstvårtorna. Han böjde sig fram och drog långsamt av henne shortsen. Därefter lade han sin kind mot hennes mage, händerna på stjärten och drog henne hårdare intill sig. Han blundade och kände hennes varma hud mot sin. Hon tittade ned på honom och strök honom långsamt över håret. Han vände munnen mot hennes mage och började kyssa den mjukt. Långsamt reste hans sig och följde spåret av kyssar som ledde uppåt. Munnen fann det vänstra bröstet och nafsade hungrigt på vårtan. Tungan fuktade den mörkröda vårtgården som gnistrade av saliv i halvdunklet från elden. Föreningen i en het kyss var som crescendo på den lilla expeditionen över hennes kropp. Hennes kropp låg mjukt mot hans och hon särade på benen så att hans ben kom att ligga mot hennes heta kön. Hon gned underlivet i små rörelser mot hans ben som blev fuktigt av könssafterna. Han greppade hennes ena skinka och kramade den. Han älskade verkligen hennes stjärt. Dess form och storlek var perfekt. Liksom resten av henne. De kysstes mjukt. Deras samvaro hade inte ett spår av eftermiddagens frenesi och starka laddning. Denna gång tog de sig tid att njuta av smekningarna, att se, röra och smaka av varandra. Samtidigt som hon förde sin hand upp och ned längs hans lem, lekte han med hennes clitoris i roterande rörelser. Då och då gled hans fingrar ned längs springan och in i henne för att på nytt återvända till knoppen hala av hennes kåthet. Med hennes rygg framför sig lade han sig på sidan bakom henne, lyfte upp hennes högra ben och trängde in i henne bakifrån. Sakta, så sakta, lät han sig fuktas bit en bit och drog sedan ut staken för strax återigen för in den lite längre. Till slut trängde han in till roten. De stönade tillsammans när den underbara känslan av närhet och intimitet fortplantade sig genom deras vibrerande kön ut i kropparna. De kysstes och började röra sig. Långsamt, väldigt långsamt för att inte missa ett enda ögonblick, juckade de mot varandra. Han smekte hennes knopp samtidigt som han rörde höften i mjuka stötar. De stönade lågt för varje rörelse. Hon tittade på deras förening. Hon kunde se hans lem glänsa av henne. Ollonet gled ut för att bara omslutas av hennes blygdläppar. Sedan kände hon hur skötet på nytt fylldes av honom. Synen av lem som fyllde henne stötvis var upphetsande. Till slut fick det vara nog. Hon ville vara överst. Han lade sig ned på rygg och hon grenslade honom. På huk sänkte hon sig långsamt ned över hans stolta lem. I samma mjuka tempo som tidigare red hon honom mjukt upp och ned. Med händerna på hennes höfter föll han in i rytmen samtidigt som han kunde betrakta hennes anlete och dess linjer som skiftade i lågornas sken. Vad skön hon var! Så mjuk, så våt, så het. De njöt fullständigt av varandra. Hon lutade sig framåt och kysste hans bröstkorg. När hon klev av honom för att de skulle kunna byta ställning, tog hon fram deras gemensamma lekkamrat; den vita massagestaven. Mmm... De log i samförstånd och myste åt att de skulle få komma samtidigt, tillsammans, i en skön orgasm. Hon ställde sig på alla fyra framför honom med stjärten pekande åt hans håll. Med överkroppen över en av de robusta länsstolarnas sitsar välkomnade hon honom bakifrån. Det var en härlig känsla, hans påle kändes väldigt väl i den ställningen. Han fann det upphetsande att se hur han gled in och ut ur henne, hur hennes blygdläppar fuktade lemmen hela vägen så att den blev hal och mycket våt. Med ena handen smekte hon sig själv samtidigt. Med långfingret fuktigt av hennes safter masserade han försiktigt den lilla rosen mellan skinkorna. Hon stönade av vällust när hon kände hur han masserade området runt anus. Han kände hur han började närma sig orgasm och hon såg ut att också vara på väg på klimax. De lade sig ned igen, han bakom henne på sidan i skedställning. De låg i en perfekt vinkel och han gled ut och in som om naturen skapat dem för varandra från första stund. Hon startade vibratorn och lät spetsen vidröra klitoris. Medan han juckade snabbare och snabbare kunde han känna massagestaven och dess vibrationer som fortplantade sig behagligt genom lemmen genom hennes bäcken. Han täckte hennes ansikte och bröst med kyssar medan de än en gång gungade iväg tillsammans mot toppen. Hon stönade högt att hon var på väg att komma. Han anpassade stötarna så att de kom samtidigt. När det gick för dem båda skrek de rakt ut av den kraftiga orgasmen. De förmådde inte dra efter andan. Ute gick åskan, fortfarande med full kraft, men det märkte de inte alls. Medan deras kroppar var fångade i orgasmens grepp upplevde de något mycket starkare än så, det speciellaste av fenomen: att älska. Andfådda låg de stilla bredvid varandra i ljuset från den falnande glöden. Dåsiga kröp de sedan ner under en filt och myste. Sömnen kom snart över dem och de somnade tryggt i varandras armar. |